Konstfack - mer än vandalisering
När Odell simulerade en psykos på Liljeholmsbron hade hon antagligen ingen aning om att det som var tänkt att ge upphov till en diskussion om den svenska psykiatrin, skulle explodera i en långdragen debatt om Konstfack, konsten och skattemedlen. Tillsammans med Magnus "Nug" Gustafssons vandalisering av en tunnelbanevagn tyckte bland andra Matthias Sundin (FP) att Odells agerande var tillräckligt allvarligt för att kräva indragna anslag till Konstfack.
Att Konstfack nu förlorar sina sponsorer är inte särskilt förvånande. Efter krisen i våras är skolans anseende kört i botten. Och den konstfientliga ådra som skrek om indragna pengar för ett par månader sedan jublar: "Om politikerna, som pumpar in våra skattemiljoner i denna verkstad för skadegörelse och destruktivt beteende inte begriper bättre så gör i alla fall företagen det", skriver bloggaren Dick Erixon.
Men vad man än tycker om Odell och Gustafsson är Konstfack oändligt mycket mer än "en verkstad för skadegörelse". Spjutspetsutbildningar i industridesign, inredningsarkitektur och bildpedagogik avfärdas inte så lätt. Konstinriktningen är en av åtta grundutbildningar. Utifrån två illa handledda studenter på denna halshuggs hela högskolan skoningslöst. Man kan förstå att Konstfacks kreativa anda förpestats av en rejäl dos av bitterhet.
Odells verk visades under sommaren på Kalmar konstmuseum, och Gustafssons videokonst har redan ställts ut på det ansedda galleriet Fondation Cartier i Paris. Det råder ingen tvekan om att konstmarknaden tagit de båda konstnärerna till sig. De kan hållas ansvariga för sina konstverk, men inte klandras för skandalerna i våras och de uteblivna pengarna.
Det kan däremot Konstfacks ledning som inte insåg det absurda i att uppmuntra lagbrott på en skattefinansierad utbildning. Samma ledning som tills sist blev övernitisk och granskade samtliga examensarbeten juridiskt. Vågar man hoppas att denna ledning nu inser behovet av självkritik?
Så jobbar vi med nyheter