På centralstationen står en resenär med en portfölj i handen, blicken flackar mellan kön till kaffeautomaten och tavlan med avgångstider. Kön måste räknas om till minuter och personer måste analyseras. Tänk om någon ska köpa flera muggar, då finns ingen chans att hinna med tåget. Ett ögonkast mot kön vid kassan avgör, stegen riktas bestämt mot perrongen.
Pelle Johannisson som är butiksbiträde på Pressbyrån menar att de alltid strävar efter att minimera kön.
– När det kommer mycket folk är vi ständigt på tå och har full bemanning. Visst händer det att det blir lite tjafs. Oftast är det någon som tränger sig av misstag. Då säger folk i kör: det är kö här!
Han menar att folk har en ganska samstämmig bild av hur en kö ska fungera, men ibland kan det bli meningsskiljaktigheter. Speciellt då det öppnas en ny kassa.
– Enligt gammal tradition ska ju kund nummer två i den rådande kön bli nummer ett i den nya. Men så fungerar det inte längre. Nu för tiden gäller det att reagera snabbast och rusa fram. Jag brukar inte lägga mig i, det där får kunderna bestämma själva, säger han.
Vissa butiker har löst problemet genom att ha en kö till flera kassor. På TGR har man haft systemet sedan i julas.
– Vi märkte att det fungerade bäst när det blir väldigt mycket folk i affären. Kunderna verkar nöjda eftersom det är rättvist och de inte behöver oroa sig över huruvida de har valt rätt kö, säger Sanna Persson, butikschef på TGR
Jelena Spasenic, doktor i Kulturantropologi vid Uppsala universitet, menar att kökulturen återspeglar samhället i stort. Om man jämför med exempelvis medelhavsländerna så finns ett större förtroende för samhällssystemet i Sverige, vilket också påverkar hur vi beter oss i en kö.
– Allting hänger ihop. Vi tar med oss beteenden mellan olika situationer. Om till exempel statliga institutioner har ett kösystem som fungerar och är rättvist tar vi intryck av det, vilket gör att vi kommer att bete oss liknande också i mataffären.
Men man kan ha olika syn på rättvisa. Ett kösystem som är lika för alla tar inte hänsyn till människors olika livssituationer.
– Köerna i södra Europa är generellt mer kaotiska. Folk kan gå före om de känner någon som jobbar på stället eller för att de ser sig själva som viktiga. Men man pratar också mer med varandra. Om någon är sjuk eller gammal kan man låta dem gå före, säger Jelena Spasenic.
Även om det generellt råder en relativt klinisk kökultur i Uppsalas butiker, finns ett tydligt undantag, nämligen i baren. Hur många har inte befunnit sig i ett vimmel av människor som alla strävar efter att få bartenderns uppmärksamhet? Det ropas, armbågas och viftas med sedlar.
Hur ska man egentligen bete sig om man vill bli serverad snabbt?
– Bästa sättet att få uppmärksamhet är att vara trevlig och visa att man är beredd att beställa. Att vifta med pengar stör mig egentligen inte, det är en ganska naturlig sak om man är redo att betala. Däremot ska du inte börja tveka när du ska ge din order, då får du räkna med att vänta ett tag till, säger Larssa Stefansson som jobbar i baren på Bullitt.
Han menar att det ibland kan se ut som att bartendern är orättvis, men oftast handlar det bara om att vara effektiv, något alla tjänar på i längden.
– Det är lite som att spela tetris. Om jag blandar en drink kan jag samtidigt slänga upp två flaskor öl till någon som står bredvid. På så vis kan man få bort en hel rad, där nya gäster kan komma fram.
Larssa Stefansson betonar också det positiva med att stå i en barkö.
– Det är en social plats där man kan inleda en konversation och träffa nya människor. Och vem vet vart det kan leda.