Margareta Raud har förväntan i blicken när hon öppnar dörren till sin lägenhet i Eklundska gården, ett kvarter på Öfvre Slottsgatan som byggdes i mitten av 1800-talet. Vi går genom hallen in till ett stort rum där Margareta Raud har sin ateljé. De stora fönstren vetter ut mot kullerstensgränden och släpper in ljus.
– Jag gillar att använda mig av naturens ljus när jag målar. Därför är det svårare att måla nu under vinterhalvåret, det blir ju så mörkt, säger hon.
Margareta Raud berättar att hon har bott i det gamla kvarteret sedan 60-talet.
En gång i tiden bodde Uppsalakonstnären Ragnar Johansson i lägenheten. Ägaren till Eklundska gården tyckte att lägenheten kunde fortsätta vara ett konstnärshem – så Margareta flyttade in. När man ser sig omkring i det luftiga rummet finns överallt tecken på ett entusiastiskt konstnärskap – ett tjugotal målningar står staplade mot varandra på en hög arkivbyrå och på ett staffli står en påbörjad målning med en blå yta i olika nyanser. Bildprocessen är en viktig del i Margaretas konstnärskap och för henne är det naturligt att skapandet tar tid.
– Jag tror att jag har varit mer omedveten än medveten i mitt måleri. Jag väntar gärna ut målningarna och följer upp det som händer i bilden, säger hon.
Målningen längst fram på byrån föreställer en man och en kvinna som ser på varandra. Den heter Gåvan och symboliserar två motsatta energier som slutligen försonats. Margareta Raud jobbade med tavlan i hela fyra, fem år. I vardagsrummet är ljuset ännu mer påtagligt, för här är såväl väggar som möbler vita.
– Ett litet rum mår bra av att vara ljust, säger Margareta Raud.
Ett rustikt skåp i mörkt trä köpt på en antikhandel i Blekinge dämpar ljuset i rummet en aning. På golvet ligger en handgjord matta från Tunisien med spännande mönster, vilket tillför en personlig känsla bland mer moderna inslag, som en vit soffa från Ikea och en plattskärmsteve.
– Det är viktigt att det finns en rytm i hela rummet, från tak till golv. Det kan man skapa genom att till exempel blanda nytt och gammalt, som jag har gjort här inne.
Blicken dras till ett porträtt, där Margareta målat av sina barns far Avo Raud. Målningens blåa färg dominerar över de andra färgerna i rummet. Lägenheten totalrenoverades i början av 80-talet och eftersom Margareta även är utbildad inredningsarkitekt, kom hon själv med en del förslag inför renoveringen. Bland annat fem garderober i rad – med vertikala och horisontella spår i dörrarna som lättar upp en så stor väggyta. De ligger i en mellangång och bildar en vacker vägg. I köket finns en gammaldags, charmig spiskupa som Margareta var mån om att behålla vid renoveringen. På diskbänken står tvättade penslar i en burk och på de ljusa väggarna hänger teckningar i blyerts av konstnärens hand. Konsten är närvarande överallt i lägenheten. Margareta Raud är mer intresserad av att tala om rummet i bilden, än om lägenhetens fysiska rum.
Köksfönstret ger en härlig utsikt över innergårdens trädgård, där Margareta brukar sitta och fika med sina vänner i kvarteret under våren och sommaren.
– August Strindberg bodde på den här gården, utbrister plötsligt Margareta och den historiska känslan förstärks ytterligare.
När vi återigen har kommit till hallen efter att ha gått igenom alla rummen, blir det tydligt att vi gått i en cirkel. Även lägenhetens planering innehåller alltså en slags rytm. Det sista som får vår uppmärksamhet är en liten gråmålad fågelskulptur på en hög träpåle i ateljén. Fågeln pekar stolt med näbben upp mot taket. Det visar sig att Margareta har en speciell relation till den.
– Förut ville jag vara som den och nu känns det som om jag har blivit som fågeln – lycklig och harmonisk, säger hon.