Konsten att bli bekräftad

Observera: Denna ledare är en del av ett konstverk. Om du slår näven i bordet för att du inte håller med mig, så ingår det också i verket. Till och med om du bryter mellanhandsbenet, måste åka till akuten och gipsa samt sjukskriva dig. Lite får man tåla för yttrandefrihetens skull.

Konstens frihet har sitt pris. Det tycker i alla fall Daniel Diaz, konstnär med graffitibakgrund. Och klotter är "viktigt" - "ett naturligt uttryck i storstaden". Ett "bagatellbrott".

Ersättningsanspråken för NUG:s film Territorial pissing anser han därför fullkomligt ointressanta: "Folk är så indoktrinerade i kostnader. Men det finns ett pris för yttrandefrihet", säger han till DN.

Ja, ibland går yttrandefriheten hårt åt det man tror på. Men det är en helt annan sak! Frihet förutsätter ansvar. Lagen om yttrandefrihet sanktionerar inte brott mot andra lagar. Inte ens om man studerar på en konstskola.

Men. Ju fler dagar det gått sedan filmen från konstmässan Market blev känd i medierna, desto fler konstnärer och kritiker hörs argumentera - om än flummigt värre - till den maskerade tunnelbanevandalens försvar. Men ingen nämner de skrämda åskådarna, som inte visste att de utgjorde en del av ett examensarbete på Konstfack. Precis som de skärrade offren för konststudenten Anna Odells fejkade självmordsförsök och låtsaspsykos.

Därför är den här debatten viktig. Och därför är man inte en dum, stockkonservativ censurivrare för att man anser att NUG handlat inte bara olagligt utan även oetiskt. För även om konstutövare inte på långa vägar har lika uttalade etiska riktlinjer som exempelvis journalister, måste alla visa empati.

Det är aldrig okej att med berått mod skrämma slag på vuxna, barn och gamla i syfte att skapa konst. Eller något annat.
Oavsett vad man anser om de konstnärliga kvaliteterna, går Territorial pissing för långt. Till och med namnet är missvisande. Graffiti handlar ju inte om revirpinkning.

Graffiti är snarare, förutom skadegörelse på annans egendom, en uppvisning i bristande självkänsla. Ett rent bekräftelsebehov. "Mamma, titta, vad jag har ritat!" "Jag klottrar, alltså är jag."

Att klotter, såsom NUG påstår, " är lika nödvändigt för alla, överallt" (som att pinka, alltså) är inget mer än ett tragikomiskt påstående. De allra flesta mår utmärkt utan att förstöra andras saker.

Så. Det var min del av konstverket.