Konspirationen Oskar, större
Mönstret är tröttsamt välbekant. Jorden är egentligen platt, månlandningen har aldrig ägt rum och Elvis Presley lever - det går alltid att hitta publik för vilket påstående som helst, bara det avviker tillräckligt mycket från det som vi uppfattar med vårt normala förnuft.
Ofta utger sig dessa teorier inte för att vara annat än oskyldig underhållning, som t ex i bästsäljaren Da Vincikoden. Värre blir det när en del på allvar tycks tro på galenskaperna och lägger dem till grund för slutsatser om politik, samhällssystem eller grupper av männi-skor. Och riktigt betänkligt är det när ansedda och normalt seriösa institutioner eller organisationer förväxlar konspirationsteorier med samhällsdebatt.
Det hände i går i ABF-huset i Stockholm. En professor som upptäckt att terrordåden den 11 september 2001 i själva verket planlades och genomfördes av den amerikanska regeringen har fått framträda som vore han en vanlig deltagare i en vanlig politisk diskussion. Teserna är desamma som i alla andra konspirationsteorier av den större modellen:
Myndigheterna vet allt, kan kontrollera allting och kan styra tiotusentals människor till att ljuga så att det exakt passar ihop med det bedrägeri som ska iscensättas.
Något begripligt syfte bakom detta bedrägeri presenteras aldrig - myndigheterna beter sig som de gör för att de definitionsmässigt är onda, giriga eller i händerna på dunkla krafter.
Dessa dunkla krafter är alltid desamma: frimurarna, katolikerna, muslimerna, kommunisterna, CIA och - om det inte skulle räcka med dessa - givetvis judarna.
Varje invänding mot teorin betraktas som en bekräftelse på att konspirationen existerar - invändningen bevisar ju inget annat än att makthavarna lyckats muta ännu en person att gå deras ärenden.
ABF ska stå för folkbildning och demokrati. Varför ska man behöva fläcka sitt anseende genom att också ge utrymme för konspirationen Oskar?
Så jobbar vi med nyheter