Konserter rundade av julhelgen
För en helgarbetande reporter som lyckats undvika julhandel endast firat julafton i mikrovariant passade det alldeles utmärkt att besöka två av de många julkonserter som gavs på annandagen, skriver unt:s julreporter Ylva Porsklev.
Kören De Visas julkonsert i Bror Hjorts hus var en av konserterna på annandagen.
Foto: Hans E Ericson
Just julskivorna brukar snurra så pass flitigt i butikerna under december månad att man lagom till julafton känner sig lätt illamående när man hör Stilla natt, samma känsla som när man överdoserar knäcken. Men för en helgarbetande reporter som lyckats undvika julhandel endast firat julafton i mikrovariant passade det alldeles utmärkt att besöka två av de många julkonserter som gavs på annandagen.
Det var tydligt att även resten av Uppsalaborna klarade av ytterligare en och annan sång under julhelgens sista dag. På Bror Hjorths Hus var sorlet högt och kön lång till kören De Visas julkonsert.
Marianne Carlbom som hade åkt in från Knivsta kände sig färdig med att fira jul hemma och tyckte det var trevligt med en utflykt. Julsånger var hon inte alls trött på.
- Nej det är bara trevligt. Vi sa det på julafton att, vi sjöng alldeles för lite.
Ingrid Liljeblad, som hade promenerat till Bror Hjorths Hus tyckte också att det var trevligt med en annandagsaktivitet.
- Det är så roligt att det händer något på annandagen. Det är så mycket som händer innan jul, men inte så mycket efteråt.
Mitt bland Sten Kauppis collage i textil fyller flickkören från kommunala musikskolan den dunkla lokalen med de sånger vi alla känner till. Applåderna rungar efter varje sång och ett roligt arrangemang av "ritschratch fillibombombom" lockar till skratt.
Så händer det plötsligt något. Den starka altstämman har en lugnande, vaggande verkan, och under "Gläns över sjö och strand" infinner sig en värme i kroppen.
Bland betydlig äldre konst, i Domkyrkan hördes bland besökarnas sorl en del engelska fraser. Man firade S:t Stephen's day med "Christmas Festival of Lessons and Carols". Även här var sångerna familjära, men på ett annat sätt. När Fyris Kammarkör stämmer upp i "Ding, dong Merrily on High" tonar kyrkans valv bort och jag förflyttas till en brittisk feelgood-film.
Enligt engelsk tradition ställde sig alla upp när församlingen sjöng gemensamt. Många var de besökare som tog i med starka, klara kördrillade stämmor. Och så kommer märker jag det igen, när den höga sopranstämman bryter igenom i "Joy to the world" och orgeln ekar mellan stenväggarna. Värmen sprider sig. Är det som kallas julfrid?
Så jobbar vi med nyheter