Konrad bor i Björklinge med sin storasyster Sigrid och föräldrarna Pernilla och Mats. Familjen bodde tidigare i centrala Uppsala men flyttade när Konrad var ett halvår.
När symtomen efter en ihärdig magsjuka inte gick över på över en vecka åkte mamma Pernilla Liljas in med Konrad till vårdcentralen i Uppsala. Vid det första besöket blev de hemskickade igen till huset i Björklinge, där Konrad bor med Pernilla, pappa Mats och storasyster Sigrid, som i dag är 12 år.
Men efter några dagar, 22 augusti 2018, åkte de in igen. Då kände läkarna på Konrads mage och sedan skickades han till Akademiska sjukhuset för röntgen.
När magsjukesymtomen inte gick över bestämde familjen sig för att söka vård. Det visade sig att Konrad hade en tumör i magen.
– De hämtade ytterligare en läkare för att titta på bilderna. Då frågade jag om det var för att de inte såg något och fick som svar: "Jo, vi ser. Vi ser väldigt mycket." Jag kände på mig att det var cancer redan då. Det var hemskt, säger Pernilla Liljas.
Familjen fick därefter komma till akuten, och fick senare beskedet att Konrad hade en tumör i magen, den ovanliga cancerformen lymfoblastlymfom. Tumören låg runt kroppspulsådern, och gick inte att operera.
Eftersom tumören tryckte på magsäcken, och att det inte fanns plats för det han åt under dagarna, kräktes Konrad på kvällar och nätter.
Under samma period fick Konrad en ADHD-diagnos, och skulle precis byta skola för att gå om ett år. Pernilla berättar att det var mycket under den tiden och att det var svårt att berätta för Konrad att han var sjuk.
– Det var tufft. Sjukhuset har som policy att vara helt ärlig mot barnen, men det är svårt att berätta för en sjuåring att han har cancer när man själv har hundratals tankar, säger Pernilla Liljas.
Konrad fick en tvåårsplan. Lymfoblastlymfom behandlas likt leukemi, och planen bestod av kortisontabletter och många tuffa cellgiftsbehandlingar.
Under cellgiftsbehandlingarna fick Konrad dålig balans och fick sitta i rullstol.
– Jag var trött och mådde ofta illa, säger Konrad Liljas.
Konrad tillbringade majoriteten av det första året på sjukhuset, medan Mats och Pernilla turades om att vara med sonen och hemma hos Sigrid. På sjukhuset gick Konrad på lekterapi och fick hjälp av en lärare på sjukhusskolan. Han spelade trummor och varje dag matade han sjukhusets fiskar.
– I all misär på sjukhuset var vi ändå glada att personalen på sjukhuset gjorde ett så fantastiskt jobb. Redan från början var alla sköterskor väldigt bra och det hjälpte mycket, säger Mats Liljas.
Trots att Konrad mådde dåligt höll han alltid humöret uppe. Under sjukdomsperioden följde han ibland med Pernilla och Sigrid till stallet, och fick ofta vara hemma under helgerna. Hela byn visade sitt stöd, och i Sigrids skola frågade både klasskompisar och lärare hur det var med hennes bror.
– Det var snällt av dem, men också svårt för mig. Ibland var det jobbigt att bli påmind, säger Sigrid Liljas.
På storasyster Sigrid Liljas skola frågade lärare och elever hur Konrad mådde. "Det var snällt av dem, men också svårt för mig. Ibland var det jobbigt att bli påmind, säger Sigrid.
Två år senare, i augusti 2020, fick Konrad ringa i sjukhusets klocka för att behandlingen var slut. Han måste fortsätta gå på uppföljningsbesök var tredje månad och ta blodprov varannan. Men i övrigt mår Konrad i dag bra.
– Till en början var man fortfarande mycket orolig. Men allt eftersom tiden går blir det bättre, säger Mats Liljas.
Först under de två senaste skolåren har Konrad fått en riktig chans att komma igång i skolan. Nu är han tio år och ber ofta föräldrarna skjutsa honom tidigare för att kunna vara med och spela fotboll innan första lektionen. Han spelar TV-spel med kompisar och går på hockeymatcher när Leksand spelar. I rummet hänger en lagtröja och en flagga med lagets autografer.
Konrad gillar att gå på hockeymatcher när Leksand spelar. Han har en tröja, en flagga och en bild på laget med autografer på.
– Det var jobbigt att mina kompisar fick gå i skolan och inte jag. Men det var roligt att komma tillbaka till mina vänner och många hade köpt roliga saker till mig, säger Konrad Liljas, sittandes i sitt rum med två stora gosedjur på vardera sida.
Konrad fick många gosedjur från vänner när han kom tillbaka till skolan efter sjukdomsperioden.