Kommunen förbjöd hunden

När Patriks Ohléns förra hund, schäfern Trixa, blev sjuk tidigare i år och var tvungen att avlivas var han otröstlig. Hans veterinär, Lena Eliasson vid Danmarks smådjursmottagning, gav honom då en ny hund, ettåriga blandrasen Zimba. Patrik och Zimba blev snabbt oskiljaktiga. Men så plötsligt meddelade kommunen att man inte tillåter hundar i gruppboenden. Den 5 juni skulle hunden vara borta, annars skulle den bli avhyst av polisen. Nu är Zimba tillbaka hos Lena Samuelsson.

Ovillig kommentera
När UNT besöker Ytterbacken och vill tala med personalen blir det tvärstopp. De hänvisar korthugget till sin överordnade och försvinner snabbt in i ett hus.
Deras överordnade heter Lennart Terje och är Uppsala kommuns områdeschef för stöd till funktionshindrade och ansvarig för Ytterbacken. Han är i sin tur också ovillig att kommentera Patrik Ohléns enskilda fall, trots att han själv fattat beslutet om att förbjuda hunden.
-Man måste ta hänsyn till de andra i ett gruppboende. Det går inte att ha en hund på ett specialiserat boende som det här, säger han.
Men Patrik Ohlén är den enda vårdtagaren på gruppboendet just nu och personalen har mycket liten kontakt med honom under dagarna. Dessutom hade han sin förra hund i drygt två år på samma boende utan att ha mötts av protester.
Nu är relationen mellan Patrik och vårdpersonalen minst sagt frostig.
-De bryr sig inte om vad jag gör. Jag låg sjuk i nio dagar och de tittade bara till mig en gång, berättar han.

Vill bo själv
Lennart Terje menar att saknaden efter en hund kan få Patrik Ohlén att rehabiliteras på sikt.
-Vårt uppdrag är att hjälpa Patrik att utvecklas och kanske kan det här motivera honom att flytta till enskilt boende i framtiden, säger han.
-Idiotiskt, svarar Patrik Ohlén. Jag har ansökt om enskild bostad flera gånger, men det händer ingenting. Det här är ett gruppboende för psykiskt sjuka. Jag är inte psykiskt sjuk.

Står bakom beslutet
Kommunfullmäktige fattade nyligen beslut om att frågan om djur i vården ska avgöras av respektive vårdproducent. Så i det här fallet är det Lennart Terje som har sista ordet.
Den ansvariga politikern Randi Graungaard (v), ordförande i nämnden för vuxna med funktionshinder, ställer sig bakom Lennart Terjes beslut.
-Jag tycker det är viktigt att diskutera vad våra skattepengar ska gå till. Skattemedel ska användas till vård av människor, inte hundar.
Hon menar också att kommunen har ett arbetsgivaransvar.
-Även om ingen i personalen är allergisk nu, kan det bli omflyttningar i framtiden och då vet man inte, säger hon.

Dyr lösning
I Patrik Ohléns fall kan man fråga sig om det inte skulle bli billigare för skattebetalarna om han fick bo i ett enskilt boende med Zimba som sällskap.
-Jag skulle bara behöva hjälp några gånger i veckan. Nu är jag ensam vårdtagare på ett stort gruppboende som har tre anställda varje dygn.

Kommunen förbjöd hunden

Patrik Ohlén fick inte ha kvar sin hund Zimba, bestämde Uppsala kommun. Han är gravt handikappad efter skelettcancer och bor på det kommunala gruppboendet Ytterbacken i Gränby sedan tre år. Hunden var hans livskamrat. -Nu finns det inget som får mig ur sängen på morgnarna, säger han.