Våren 2018 beslöt omsorgsnämnden att en Uppsalabo med funktionsnedsättning hade rätt till en lägenhet i ett vårdboende. Men sedan tog det kommunen nästan 1,5 år att få fram en bostad åt honom.
Om en kommun inte ordnar insatser åt personer med funktionshinder inom rimlig tid kan en straffavgift utdömas. I det här fallet ansåg Inspektionen för vård och omsorg, IVO, att ett dröjsmål på ungefär ett halvår kunde anses rimligt. Men för väntetiden utöver det borde kommunen tvingas att betala 79 000 kronor per månad eller totalt 866 000 kronor.
Kommunen protesterade mot betalningskravet och svarade att den som står i den vanliga bostadskön i Uppsala ofta måste vänta betydligt längre än ett halvår på en lägenhet. Till följd av bostadsbristen hade det inte gått att hitta någon passande bostad åt den funktionshindrade mannen, uppgav kommunen.
Förvaltningsrätten konstaterar dock att kommunen har planeringsansvar för behovet av bostäder åt personer med funktionsnedsättning. Eftersom mannens bostadsbehov varit känt sedan länge kan inte bostadsbristen ses som en förmildrande omständighet.
Den straffavgift på 866 000 kronor som nu döms ut är ovanlig hög. Maximalt kan den vara en miljon kronor men att en kommun påförs ett så stort belopp är mycket ovanligt. Det är dock något som drabbade Uppsala en gång under 2020. Även då gällde det att en funktionshindrad person fick vänta lång tid på ett så kallat boende med särskild service.