12 procent av de anställda som svarat på Uppsala kommuns medarbetarenkät har under det senaste året upplevt sig utsatta för någon form av kränkande särbehandling av en arbetskamrat eller chef. Känslan av att ha blivit kränkt är vanligare i dag än för två år sedan, då 10 procent av de anställda upplevde sig kränkta.
I enkäten radas flera anledningar till kränkningar upp, som personens kön, ålder, etnicitet eller sexuella läggning. Men majoriteten, 83 procent, uppger svaret ”annan anledning”. Vissa har valt att med egna ord beskriva orsaken, men dessa svar har kommunens personalansvariga ännu inte fått tillgång till, och man är därför försiktig med att uttala sig.
– Vi behöver analysera bakgrunden till förändringen, säger Gro Hansen, som är personalstrateg på kommunledningskontoret.
Hon är inte övertygad om att kränkningar verkligen blivit vanligare, trots att andelen anställda som upplever sig kränkta på jobbet har ökat.
– Vi ska naturligtvis ta resultaten på allvar, men det är för tidigt att dra den slutsatsen, för vad är egentligen en kränkning? säger Gro Hansen.
Ändå definierades begreppet i enkäten. Där förklaras en kränkning som ”ett samlingsbegrepp för vuxenmobbning, psykiskt våld, social uteslutning och alla former av återkommande negativt präglade handlingar som riktas mot enskilda arbetstagare”.
Är det en dålig definition?
– Det kan man fundera över. Jag uppfattar definitionen som ganska tydlig, men från företaget som genomförde enkäten har vi fått höra att det finns en mycket stor variation i enkätsvaren när det gäller vad man upplever vara en kränkning. Vissa känner sig till exempel kränkta för att de inte fått tillräckligt hög lön.
Nu ska en djupare analys göras av enkätsvaren, men Gro Hansen tycker att kommunen redan nu kan bli bättre på att lyfta fram den handlingsplan mot kränkningar som finns.