Tonåringen kommer hem senare än hon sade, femåringen grönsaksvägrar och tioåringen struntar i läxan. Ja, det är många situationer i barnfamiljen som leder till tjat - och det är inte utan anledning.
– Forskning visar att tjat lönar sig och vi upprepar det som lönar sig. Men sedan kan man känna att man hamnat i en ond cirkel där man bara tjatar och tjatar och inte får någon utdelning – då är det dags att tänka om, säger Jenny Klefbom, barn- och ungdomspsykolog som skriver för sajten psykologiguiden.se.
Hur väl tjatet fungerar beror på barnets ålder och mognad. Med äldre barn är det ofta bättre att hitta en mer konstruktiv metod.
– Det är kränkande för en tonåring att bli tjatad på som en treåring, men det är lätt att man hamnar där som förälder. Med en tonåring behöver man tänka annorlunda. Tjatar man hundra gånger om att de ska städa rummet och inget händer får man tillsammans ta fram en rutin som fungerar, säger Jenny Klefbom.
Att involvera även de yngre barnen och låta dem fatta egna beslut är generellt ett bra sätt att komma ur tjatfällan – låta treåringen gå i trollkarlsutstyrsel till dagis så länge det är tillräckligt varma kläder för vädret. Då slipper man kanske det dagliga tjatet om vad barnen ska klä på sig.
”Får jag en glass?”. Många föräldrar svarar direkt nej på den frågan. Men barn blir ledsna av för många nej, enligt Jenny Klefbom.
– Man behöver inte säga ja till allt för det, det är ju inte heller bra, men däremot kan man ge ett positivt svar: ”Ja, i morgon kan vi köpa glass!”. Då erbjuder man barnet något positivt att tänka på och skapar en mer lättsam stämning.
När det gäller sådant som inte är skadligt eller farligt för barnen kan alla i familjen tjäna på att vara lite mer tillmötesgående.
– Livet blir roligare även för oss vuxna då. Barn är ju ofta bra på att ha en glad attityd och leva mer i nuet. Det är något som vi vuxna kan bli bättre på.
Kom ut ur tjatfällan
Tjat är ofta effektivt, men det kan bli för mycket för barnen. Märker du att de slutat lyssna på gnatet är det dags att hitta rutiner och metoder som funkar och lära dig säga ja i stället för ett slentrianmässigt nej.
"En viss mängd tjat är ett naturligt inslag i all uppfostran, barn ska inte vara så lydiga att man inte behöver tjata på dem", säger barn- och ungdomspsykolog Jenny Klefbom.
Foto: Shutterstock
Konflikthantera i tre steg
1. Prata utifrån dig själv - ”jag tycker...” - och undvik ”du” i kombination med ”aldrig”, ”alltid”, ”jämt” och så vidare. Fråga vad barnet tycker är viktigt och varför och glöm inte att lyssna på svaret.
2. Kom nära inpå. Stå inte i köket och hojta till barnen som sitter i vardagsrummet, då är sannolikheten stor att de inte kommer att lyssna och du kommer behöva tjata mer. Gå nära barnet, sänk dig till hans eller hennes höjd och titta barnet i ögonen när du säger det du vill ha sagt.
3. Välj dina strider. Fundera över vad som är viktigt att tjata om när du inte är irriterad.
Konsten att säga nej
Ett bra nej är personligt och tydligt, menar familjeterapeuten Jesper Juul som skrivit boken Konsten att säga nej. Ge inte onödiga vuxenförklaringar, som att barn inte får leka med saker för att de är dyra - pengars värde betyder inget för små barn. Det är också viktigt att utgå från sig själv, generaliseringar fungerar inte på barn.
Exempel:
Fel: ”Man avbryter inte när någon annan pratar, du får vänta.”
Rätt: ”Jag vill prata klart med mamma först, så ska jag prata med dig sen.”