"Det är inget fågelkvitter vi talar om. Det bräker och skriker konstant", säger Lena Backström om råkornas läten.
Det räcker med någon sekund utanför bilen för att bli varse de hundratals råkorna i norra Björklinge. En matta av kraxande välkomnar. Nivån böljar upp och ned men aldrig blir det tyst. I luften syns de flyga till och från sina bon i talltopparna omkring Lena Backströms hus. Det är häckningstid och snart kommer äggen i bona att kläckas.
– Nu är det egentligen rätt lugnt. Som mest låter det när ungarna skriker efter mat, säger Lena Backlund och visar in i sin villa där hon är född och uppvuxen.
Inne hörs råkorna långt i bakgrunden, men sekunderna när katten släpps ut genom altandörren påminner snabbt om lätena utanför.
– Det är ju inget fågelkvitter vi talar om. De bräker och skriker, konstant, säger Lena Backström.
Råkorna hörde hon första gången våren 2012. Hon var höggravid och hade svårt att sova och började höra de nya fåglarna om de tidiga morgnarna. Sedan dess har råkorna återkommit vecka 8 varje år och stannat till midsommar.
Råkorna har anpassat sig till ett liv nära människan, vilket ger dem bra tillgång till föda och bra skydd. Men för dem som bor nära kan fåglarna uppfattas som ett problem, konstaterar Uppsala kommun.
– I år när jag hörde dem första gången bröt jag ihop. Jag bara satte mig på köksgolvet, grät och tänkte, "Nej, inte nu igen, jag orkar inte". Det är psykisk terror.
Vi tar en promenad och Lena räknar bon. Hos en granne är stor gran kapad som en effekt av råkbekämpning. I kanten av en allmänning intill återvinningsstationen ett stenkast från Lena Backströms baksida är det full aktivitet i trädtopparna med många bon.
– Om våren vill man ju kunna sitta ut på baksidan och njuta, men det går inte, säger Lena Backström.
Lena Backström och hennes grannar i norra Björklinge kämpar med att stå ut med råkorna och deras konstanta och "bräkande och skrik", som hon beskriver det. Att njuta på uteplatsen på baksidan under våren är en omöjlighet, säger hon.
Hon säger att hon är djur- och naturvän och låter intresserad av sina flygande grannar när hon initierat berättar om råkans liv och beteende.
Vad känner du för råkan?
– Jag hatar den, genuint.
Men det finns andra som tycker om råkan. Ornitologer kommer ofta för att studera Björklingekolonin, den nordligast kända. Genom åren har flera av dem i insändare i UNT kritiserat Uppsala kommun för alltför bryska metoder mot råkan. Arten är totalt sett livskraftig, men beståndet i Uppsala har minskat kraftigt och kommunen måste nu slå vakt om de fåglar som finns i Björklinge, menar flera.
I mars i år föreslog en insändare i UNT att tallarna i Björklinge skulle naturskyddas för att säkra kolonins fortlevnad.
Uppsala kommun har gett ut den här foldern om råkan.
Uppsala kommun har lyssnat på kritiken. I en folder "Råkan. En karaktärsfågel för Uppsala" beskriver kommunen tillsammans med Uppsala ornitologiska förening råkan som en social och smart fågel som många människor uppskattar, men som andra upplever som ett problem. "Vi som bor i Uppsala kommun har därför ett extra stort ansvar att vara rädda om den alltmer sällsynta fågeln.", skriver kommunen i foldern.
Beslutsfattare och fågelentusiaster borde komma och bo i Björklinge några månader, då skulle de förstå, menar Lena Backström. Många boende på de tiotal Björklingegator som är drabbade har under åren anmält olägenheterna till kommunen.
Lena Backström visar en lekplats i området där kommunen gjort vissa åtgärder och med god effekt.
– Men där verkar råda handlingsförlamning. Vi har haft folk här från miljöförvaltningen och från gata- och park, kommunens skyddsjägare har kommit hit, vi har felanmält och vi har skickat namnlistor och tryckt på. Alla förstår, säger de, men inget händer.
Vad kan kommunen kunna göra?
– Ta ned alla träd, man kan sätta nät över trädtopparna, man kan skjuta av, man kan ta ned bon. Det finns mycket.
Bullermätningarna görs inomhus och där når inte ljudet upp till nivån för bullerstörning. En del träd står på privat mark och det är den enskildes ansvar att fälla dem eller att ta ned bon utanför häckningstiden. Men träden är omtyckta och har stora värden och fåglarna skulle nog ändå bara flytta till ett annat träd nära, poängterar Lena Backström.
Högt upp i talltopparna bygger råkorna sina bon. Att ta ner bon eller att skydda topparna med någon form av nät kan vara sätt att få råkkolonin att flytta på sig, menar Lena Backlund.
Vid en kommunal lekplats har några tallar tagits ned på grund av råkorna. Men ärendet är ännu öppet, säger Olof Öhlund på miljö- och hälsoskyddskontoret.
– Jag ska åka ut dit igen inom kort. Jag förstår att det här upplevs som jobbigt. Men det här är ett svårt ärende. Det är först och främst fastighetsägarens ansvar, säger han.
Lena Backström känner sig uppgiven. Utan framgång har hon och grannarna tagit ned flera träd och testat både rovfågelsljud och fågelskrämmor. Men råkorna är kvar.
Råkan tillhör familjen kråkfåglar. Kolonin i Björklinge i Uppsala är liten, men råkan finns också i södra Sverige, framförallt i Skåne.
Att flytta är inget alternativ, även om hon har funderat på det. I tanken har hon till och med övervägt förgiftning. Men det skulle hon aldrig klara, det är ändå levande djur det handlar om, säger hon.
– Och jag vill inte att fåglarna ska dö. Jag vill bara inte att de ska bo här. Jag känner extrem desperation.
Lena Backström och hennes grannar i norra Björklinge har försökt få kommunen att agera i flera år. "Men de verkar vara handlingsförlamade", säger hon. Enligt kommunen har Uppsala ett ansvar att skydda råkan, som minska kraftigt i antal.