Köer på gott och ont

När världsartister är ute på turné köar många hela natten till de åtråvärda biljetterna. Utomhus. För då är det roligt och det bekräftar ens identitet och individualitet. Då är man beredd att göra uppoffringar.
Om det är rea är drivkraften att bli en av de lyckliga få som kommer över en vara billigare. Sådant bättrar på självkänslan och bekräftar också identiteten.
Den analysen gör Vessela Misheva, professor i sociologi vid Uppsala universitet.

Lite märkligare är det att kön ringlade genom ett helt varuhus i en norrländsk stad när lockbetet var en ynka gratiskaffe med bulle. Kanske har det med flockbeteende att göra. Ungefär som när vi ställer vi oss i en kassakö utan att upptäcka att kassan intill helt saknar kö. Eller när alla reser sig i flygplanet samtidigt, just som det tagit mark, och står och trängs i gången fast man vet att man ändå kommer att få vänta på bagaget.

Enligt Åke Daun, professor emeritus i etnologi, beror det här beteendet på en särskild grupp av nervceller i storhjärnans bark, spegelneuroner, som gör att vi följer flocken - förutsatt att det inte är farligt förstås.
Vaccinationsköerna befinner sig i en helt annan dimension än reor och matköer.
- Där fokuserar man på problemen. Där spelar också rädslan för social kontakt och smitta in. Man gör ju det man egentligen vill undvika, trängs med en massa folk, säger Vessela Misheva.
I vaccinationsköerna är den bakomliggande drivkraften rädsla för svininfluensan. Och när vi får veta att vaccinet inte räcker till alla ökar paniken. Dessutom sätts vår känsla för jämlikhet ur spel när vissa grupper av människor prioriteras före andra.

I Sverige råder en sträng kultur att inte tränga sig före i kön. Om någon ändå skulle ha fräckheten att göra det, brukar de andra bara blänga surt eller möjligen muttra lite halvhögt. De flesta har ingen vana att ryta till, som i sydliga länder. Här låter det ouppfostrat. Annat är det i Tyskland, enligt Åke Daun.
- Där säger man utan vidare åt folk som man tycker gör fel. Och där blir heller ingen förskräckt då.
I de flesta länder utanför Norden är det trevligare att köa än i Sverige, erfar Åke Daun. Där är folk generellt mer sociala och pratsamma och passar på att umgås. Då minskar den upplevda kötiden.
- I Sverige står vi bara tysta och väntar. Men om någon skulle prata så tycker man nog att det är kul, om personen är snäll och trevlig, säger han.

Vårt köbeteende är dock inte bara kulturellt betingat, självklart handlar det mycket om personlighetstyp och situation. En vänlig själ kan bli som förbytt dagen före julafton när alla julklappar återstår att köpa innan granen ska kläs och skinkan griljeras.
Gabriella Widén, avdelningschef på Åhléns i Uppsala, har iakttagit hur kunder ofta beter sig när kön är lång.
- De stampar och kollar sig runt. Sedan suckar de. Och knycker till. Inte vet jag om det är för att få ur sig irritationen, säger hon.
Väl framme vid kassan gör de sig själva ingen brådska, utan letar efter klubbkortet och vill ha varor inslagna.
- Det är bara "jag" i fokus, säger Gabriella Widén.
Inte att undra på att Sverige toppar World value study-listan över mest individualistiska länder. Vi känner mindre gemenskap med och mindre ansvar för folk vi inte känner, jämfört med andra länder.
Ett expeditknep som Gabriella Widén avslöjar är att blicka bakåt i kön och le lite. Då känner kunden att "hon har sett mig och det kommer att bli min tur snart".

En kö är lättare att acceptera om den är rättvist organiserad, om man vet ungefär hur länge man ska behöva stå där och uppfattar att personalen gör allt i sin makt för att det ska gå så fort som möjligt.
Kölappar är en välsignelse. Med en sådan i handen slappnar man av. Visserligen kan man irritera sig över att det är många nummer före, men man slipper i alla fall hålla koll på vem som står före i kön och bevaka att ingen tränger sig. För sådant håller vi annars noga reda på.

Köer på gott och ont

Ilska och frustration. Det har många visat i de långa och tröstlösa vaccinationsköerna. Andra gånger kan folk stå och köa i timmar utan att tålamodet tryter. Upplevelsen av kötiden är något helt annat än timmar och minuter.