De konservativas partiledare, David Cameron, har haft tur. Hade hans parti fått egen majoritet för ett år sedan så hade all kritik mot den ekonomiska åtstramningen riktats mot de konservativa. Lokalvalen förra helgen kunde ha blivit katastrofala och det är mycket möjligt att ja-sidan hade segrat i folkomröstningen om ett nytt valsystem.
I stället delas ansvaret för alla impopulära åtgärder med Liberaldemokraterna som förlorat stort, i första hand till Labour, i lokalvalen. Samtidigt vann nej-sidan med god marginal men lågt valdeltagande i folkomröstningen eftersom ja-sidan förknippades med den liberale partiledaren Nick Clegg. Tesen att folkomröstningar alltid handlar om något annat än om den fråga som verkligen ställs bekräftades än en gång. Och det brittiska valsystemet är lika orimligt som tidigare.
Trots valutången är alltså förutsättningarna för den nationella politiken desamma. Labour är under den nye partiledaren Ed Miliband ännu inte trovärdigt som regeringsalternativ – något som tydligt illustreras av att partiet i Skottland inte kunde dra någon nytta av missnöjet med regeringen. I stället gynnades det lokala regeringspartiet, det skotska nationalistpartiet SNP. Och den brittiska ekonomin, som var i mycket dåligt skick efter åren med Labour, kan bara saneras av en stabil parlamentsmajoritet. En sådan är alltjämt bara möjlig om de konservativa och liberalerna lägger den ömsesidiga misstron åt sidan och tar ansvar för landet. Hoppet, för båda partierna, ligger i att saneringens positiva effekter ska märkas så tydligt till nästa val 2014 eller 2015, att förtroendet återställs.
Regeringen måste alltså hålla ut och hålla ihop. David Camerons ställning inom sitt eget parti har stärkts kraftigt, men han är samtidigt tvungen att ge Liberaldemokraterna ett större utrymme för att förebygga en intern revolt. Ingen kan ta ifrån Nick Clegg att han åter gjort sitt parti till ett regeringsparti och han har visat politiskt mod genom att medverka till den ekonomiska saneringen. Nu har han straffats av väljarna. Men om saneringen inte får framgång så straffas till sist också Cameron.