Knivstas räddningstjänst kommunens allt-i-allon

En snickare, en smed, en reparatör, en förskollärare. Knivstas räddningstjänsts operativa "heltidare" skulle lika gärna kunna döpas om till Knivsta alltjänst.— Vi är hela kommunens Poolia, säger räddningschefen Mats Tengvall.

Brandman Urban Petterson och brandchef Mats Tengvall får rycka in där det behövs. Som skolmatsalsvakt eller skogsarbetare, till exempel.

Brandman Urban Petterson och brandchef Mats Tengvall får rycka in där det behövs. Som skolmatsalsvakt eller skogsarbetare, till exempel.

Foto: Sven-Olof Ahlgren

Uppsala2003-10-25 00:00
Vilken är bilden av kvinnorna och männen i räddningstjänsten — när de inte åker på larm? Vad gör de egentligen mellan utryckningarna när veckans träningskvot är uppfylld, ansiktsmasken är putsad, vattenslangarna har fått sin översyn och bensinmätaren kontrollerats i släck- och räddningsbilen? Pillar sig i naveln framför tv:n, tror kanske en del av dem som inte sitter hopplöst fast i en illusion — den om de till hälften påklädda gossarna, som tjänstgjorde under Greger i tv-serien Nilecity.
I garaget, på Centralvägen i Knivsta, där utryckningsfordonen står uppställda med nosen i uppdragsriktning, rundar Urban Pettersson av arbetsdagen. Förutom ett automatlarm och översyn av utrustning inför stundande inspektion har han hjälpt vaktmästaren på Ängbyskolan och förberett för däckbyte på kommunens fordon.
- Jag är snickare och jobbade tidigare för Skanska i Stockholm, säger Urban Pettersson.
Satsningen på fyra heltidsbrandmän i Knivsta tidigare i år kom lägligt för honom som blivit arbetslös till följd av en vikande byggmarknad.

Rycka in som skogvaktare
Strax före 16 kommer Kenneth Nyman in med dagens post. Han har liksom Urban Pettersson arbetat många år som deltidsbrandman.
- När det blev neddragningar inom Vägverket var det lika så gott att se sig om efter något annat, säger Kenneth Nyman, som är utbildad reparatör.
Den erfarenheten har han nytta av på räddningstjänsten i Knivsta, för här får man inte vara rädd för att hugga i där det behövs.
Att rycka in som skogsarbetare, vakt i skolors matbespisning, meka med bilar eller snickra på skolor är sysslor som knappast förknippas med brandmäns huvuduppgift.
Men helt okej.
— Det är omväxlande, och tiden går fort, säger Urban Pettersson och får medhåll av Keneth Nyman.
Det här är i sanning ingen "vanlig" brandkår.

"Det här är lite ovanligt"
En trappa upp, i ett enkelt arbetsrum, sitter arkitekten bakom verket.
- När jag tillträdde förra året uppdagades ganska snart behovet av en dagtidsstyrka på heltid eftersom det i Knivsta varit svårt, och fortfarande är knivigt, att få tag på deltidsbrandmän på grund av mängden pendlare, säger Mats Tengvall.
Ekvationen: Fyra heltidsbrandmän och cirka 200—250 utryckningar om året gick inte att få ihop med en traditionell deltidsbrandkår. Lösningen på problemet blev att värva "deltidare" med passande kompetenser för andra användningsområden inom kommunen.
— Det här är lite ovanligt. Bara ett par räddningstjänster till i landet arbetar så här, säger Mats Tengvall.
Som medger att man hittills medvetet gjort lite för många "extrauppdrag" åt kommunen, för att trimma in arbetssättet. Snällheten har gått ut över brandstationens möbelstandard, ja inredningen över huvud taget — ett hopplock.

Charmig nötning
Men det rangliga, runda bordet i räddningschefens rum, de gamla plastklädda stolarna i fikarummet, från tiden då brandstationen låg vid Fröhuset på Forsbyvägen (med andra ord för mycket länge sedan), solkiga väggar och en nednött plastmatta har tillsammans något smått charmigt över sig.
När man parar ihop den röda tegelbyggnadens verksamhet och prioriteringarna, understryker arbetsmiljön — i det här fallet — uttrycket: För kommuninvånarnas bästa.
— Utrustningen och verktygen kommer i första hand, så att vi kan hjälpa dem som bor i Knivsta. Det kommer före ett fräscht personalrum, säger Mats Tengvall.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!