När Sussie Berglund efter fyra knäoperationer kände att jobbet som undersköterska blev lite väl tungt blev hon placerad i en kommunal tvättstuga. Hon tyckte att hennes kompetens slösades bort på att vara där så hon fick nog, sa upp sig och startade revy.
-Jag har inte vett att tycka att det är otäckt. Det blev att ta pengar ur egen ficka och hålla tummarna för att det skulle fungera. Jag är stolt över att vi fått ihop det här. Vi har inte gått minus utan har en buffert till nästa år så det känns bra, säger hon.
År 2006, då Knivstarevyn startade, gjordes fem föreställningar vilket Sussie Berglund tyckte var att sticka ut hakan. Alla föreställningar blev då fullsatta. Sussie Berglund tror att det till stor del var nyhetens behag som lockade publik till Knivstarevyn från början.
-Första året fanns inget att jämföra med, men nu kommer folk för att jämföra föreställningarna från år till år. Eftersom de kommer tillbaka så tycker de väl att det är kul. Folk behöver skratta och få in energi i höstmörkret, säger hon.
Precis som tidigare år medverkar Sussie Berglund och hennes bror Roger Berglund på scen. Nya i ensemblen för i år är Malin Bengtsson, Thomas Kompare och Johan Norell. I årets föreställning Scenfärdigt spelar Knivstarevyn bland annat sketcher om askmolnet på Island, Ullared, värstingpensionärer och sjukvården. De lokala politikerna brukar också få sig en känga.
-En del politiker har kommit och frågat varför de inte får bli häcklade på vår scen och det tycker jag är ett bra betyg, säger Sussie Berglund.
Revyn innehåller precis som tidigare år sketcher om stort och smått som uppmärksammats under året. Inspirationen kan komma från alla möjliga håll - tidningsartiklar, nyhetssändningar eller bara en sväng på byn kan ge uppslag och idéer.
-Många tystnar när jag kommer för att de är rädda för att hamna i revyn. Det tar jag som en komplimang. Det betyder ju att de har fattat att vi tar till oss det som händer och tror på oss, säger Sussie Berglund.
Sussie Berglund kan själv inte se något slut på revyn, utan har snarare planer på att utveckla verksamheten i framtiden.
-Någon gång ska det bli mer. Jag skulle vilja ha något på sommaren också och kanske ett program att åka runt med, säger hon.