Klyftan vuxna unga en myt?
Som tonåring förväntas man göra uppror och tycka att vuxna är konservativa. Men tänk om man inte har någon lust?
Foto:
I dag är det som om man tar för givet att tonåringar gör tvärt emot sina föräldrar. Och likaså tas det för givet att föräldrar ska hålla sig med sina speciella värderingar. Men så ser det inte alltid ut, i alla fall inte för mig. Kanske var det så för trettio år sedan, men inte i dag.
Jag kan nästan inte göra eller tycka någonting utan att mina föräldrar tycker likadant. Till exempel så köpte jag en skiva häromdagen som var jättebra. Jag höjde volymen extra mycket. Då kom min pappa in till mitt rum och bad mig höja ännu mer! Så där är det.
Jag tycker att det är konstigt att man försöker göra tonåringar till en viss sorts människor. Och dra alla över en kam. Är man tonåring är man inte en individ utan förväntas vara upprorisk och tycka att vuxna är konservativa. Och visst, ur en synpunkt är detta begripligt. Under ungdomstiden har väl många en skarpsyntare blick för livets orättvisor och egendomligheter. Men samtidigt: Alla vuxna är inte konservativa. Och alla ungdomar håller sig inte till tonårsmallen. Jag menar att alla har en egen personlighet oavsett om man är 16 eller 45 år gammal. Jag tror inte att ålderskrocken är så stor som den officiellt anses vara. Det handlar ju i slutändan om ens personlighet.
Så jobbar vi med nyheter