Frida Hylander är psykolog och författare som arbetar med klimatfrågor.
Fokus klimatet
Förra veckan publicerades den största undersökningen någonsin om ungas inställning till klimatet. 10 000 personer i tio länder deltog, och 85 procent av dem uppgav att de hade ångest inför klimatförändringarna. Fyra av tio kände så pass stor ångest att det påverkade deras vardagliga liv. Dessutom visade studien på ett samband mellan graden av deltagarnas klimatångest och deras förtroende för hur politiker har hanterat miljöfrågan.
– Klimatångest kan rymma olika känslor som sorg, ilska, ensamhet eller hopplöshet – det vill säga olika negativa känslor som är kopplade till klimatkrisen. Vissa personer, framförallt de som känner sig ensamma, mår ofta sämre med sin klimatångest. Andra personer kan må ganska bra, trots att de oroar sig över klimatet, säger klimatpsykologen Frida Hylander.
De som mår dåligt av sin ångest har olika sätt att hantera den på. Vissa förminskar eller förnekar klimatkrisen och andra försöker att rädda världen själva menar hon. Ju argare du är, desto troligare att du agerar. Medan den som känner hopplöshet eller ensamhet tenderar att bli passiv.
– Det värsta man kan göra är att försöka göra saker helt på egen hand, i sitt eget hem. Känslan av att "jag kämpar och kämpar och ingenting händer", vi har större möjlighet att skapa förändringar om vi är fler. Det bästa är att inte vara ensam, utan att agera tillsammans med andra, både för sin egen ångest men också för planeten.
Varför gör inte fler någonting när de vet hur illa det är?
– När vi står inför ett problem måste vi veta vad vi ska göra. Nu under pandemin har vi fått tydliga direktiv på vad vi ska göra: tvätta händerna, hålla avstånd och stanna hemma om vi är sjuka. Det blir svårare för oss när det ligger på en samhällsnivå, som klimatkrisen. Vi uppmuntras till att göra små saker som att äta vegetariskt, vilket är hanterbart för oss. Det vi egentligen måste göra för klimatkrisen är att jobba på en högre nivå, där blir det svårare för oss, säger Frida Hylander.
Däremot läggs för mycket skuld och skam på individen i klimatfrågan, menar Frida Hylander. Något som Mikael Karlsson, universitetslektor vid Uppsala universitet i klimatledarskap, ser som problematiskt. Han menar att individuella beteenden påverkas av samhället i stort, men beteenden går ofta att förändra om samhället stödjer det.
– Vi kan inte lägga för mycket av klimatfrågan i individens knä. För att stoppa brottsligheten inbillar vi oss inte att de som stjäl och slåss plötsligt slutar, vi jobbar förebyggande och med kontroll. Det bör gälla i klimatfrågan också, säger Mikael Karlsson.
Större fokus måste därför läggas på beslutsfattarna. Mikael Karlsson lyfter som exempel på detta bilåkandet i samhället: ju fler motorvägar som anläggs desto mer gynnas bilismen. Samtidigt dör 7 000–8 000 personer av luftföroreningar i Sverige varje år. Att bygga färre vägar är bra för både miljön och hälsan, men trots det tas inte tillräckliga politiskt beslut i frågan. Det är genom politiken, inte individen, som störst förändring kan ske.
– Individer är beredda att ändra sina vanor, som att äta mer hållbart. Vi vet att kostvanor kan ändras snabbt, se bara hur pizzan och sushin kom till Sverige, då blev det en ny trend tillsammans med oregano och ingefära – vi ändrar oss hela tiden, menar Mikael Karlsson.
Mikael Karlsson är universitetslektor vid Uppsala universitet i klimatledarskap