- Vi försöker ta igen oss efter några extremt hårda dagar och slickar våra sår, säger Magnus Flock. Han och klätterkamraten Fredrik Sträng har drabbats av svåra köldskador på både händer och fötter.
— Jag har tre svarta fingrar och en svart tå, berättar Magnus och fortsätter:
— Några läkare här säger att fingrarna och tårna måste klippas. Några säger att det räcker med whisky. Jag lyssnar hellre på rekommendationerna om whisky.
Han berättar att de båda fortfarande känner sig mycket svaga, men återhämtningen har inletts på Rongbukglaciären i den tibetanska delen av Everest-massivet. Fortfarande befinner de sig på över 5 000 meters höjd men med i alla fall något mått av civilisation.
— Här finns hotell, kloster och det är mycket folk som bor här uppe. Vi är oerhört trötta på att bo i tält och söker omväxling i ett teahouse, säger han.
Kunde slutat illa
Äventyret kunde ha fått ett sämre slut än en framgångsrik toppbestigning på grund av problem med syrgasen. De provade ett nytt syrgassystem och visste inte från början om att de var något av testpiloter.
— På toppyramiden med hundra meter kvar tog min syrgas slut. Det gick bra men kunde ha slutat riktigt illa, säger han om ansträngningen att gå hundra meter upp och sedan tillbaka utan syrgas.
— Jag och min sherpa fick dela på en flaska.
Väderförhållandena blev också ett allvarligt problem under den 20 timmar långa toppdagen.
— Hela lördagen den 21 skulle väderluckan hålla sig. Det blev bara tre timmar från soluppgång till 10-tiden, därefter blev det snöstorm och det är mycket farligt på den här höjden.
Fortfarande en knapp vecka efter den lyckade toppattacken har han inte riktigt fattat vidden av den utförda prestationen. Han berättar om den närmast overkliga och fantastiska stunden på toppen, som också framkallade andra tankar.
Som ett sandkorn
— Det var en känsla av litenhet, att vara som ett sandkorn i världsrymden. Det är så fantastiskt stort, säger han och kan därmed syfta både på berget och på arbetet att ta sig dit.
- Och det första jag tänkte var att jag ville ner igen.
Magnus Flock har ingen längtan tillbaka till Everest, även om det är väldigt vackert. Han vill heller inte säga något bestämt om framtida äventyrsplaner, även om det finns gott om dem.
Kanske något varmare, kanske inte lika högt. Det här är för farligt, säger han med eftertanke.
Däremot har han lätt att formulera kortsiktiga drömmar och önskemål:
— En härlig svensk sommar, att gå barfota i gräset, att äta mjukglass.
Matfantasierna ligger också nära till. Flickvännen frågade på telefon vad han var mest sugen på och Magnus dröjde inte med svaret:
— Räkna upp hundra svenska husmansrätter och jag börjar dregla över allihop,
Han tackar för allt stöd hemifrån med uppmuntrande brev och grattishälsningar.
Läs Magnus Flock och Fredrik Strängs dagbok "Everest 05".