Klarar vardagen trots hälsoproblem

Det visar forskare vid Umeå och Uppsala universitet i en studie, som undersökt kroniska hälsoproblem och funktionsförmågan i 10- till 15-årsåldern hos barn som föddes extremt för tidigt, redan i vecka 23 till 25.

– Att funktionsnedsättningar är så vanliga i denna grupp är ett bekymmer, men dessbättre är de sällan så allvarliga att barnen inte på egen hand klarar grundläggande saker som att äta, bada och klä på sig eller gå i skolan, säger professor Fredrik Serenius vid Uppsala universitet och Akademiska barnsjukhuset.

När barn föds så extremt för tidigt som i vecka 23, 24 eller 25 är de extremt omogna och sköra. För några årtionden sedan dog nästan alla så tidigt födda barn i samband med förlossningen eller de första dagarna efter den, men med förbättrade och mer intensiva vårdinsatser överlever numera drygt två tredjedelar av dem.

En rad fysiska och psykiska hälsoproblem – till exempel syn- och hörselskador, CP-skador, motoriska störningar och adhd – är dock betydligt vanligare i denna växande grupp överlevare jämfört med bland barn som fötts efter normala cirka 40 veckor långa graviditeter.

– Men de flesta studier som visat detta är gjorda på yngre barn än i vår nya studie, och ingen av dem har som vi närmare undersökt vilka följder sådana kroniska hälsoproblem har för barnens funktionsförmåga och behov av hjälp i vardagen, säger Fredrik Serenius.

Studien omfattar 134 extremt för tidigt födda barn och 103 jämförelsebarn födda efter normallånga graviditeter, alla vid Akademiska sjukhuset eller Norrlands universitetssjukhus under åren 1992 till 1998.

Uppgifter om barnen hämtades från medicinska journaler och hälsokontroller, och från enkäter och intervjuer med föräldrarna.

Som väntat var funktionsbegränsningar i form av till exempel nedsatt ork, mentala hälsoproblem och nedsatt social kompetens betydligt vanligare när barnen hade fötts extremt för tidigt än när de hade fötts efter en normallång graviditet.

Nära två tredjedelar av de extremt för tidigt födda barnen, 64 procent, hade någon sådan funktionsnedsättning, jämfört med sex procent av barnen i kontrollgruppen.

– Andelen extremt för tidigt födda barn som hade så allvarliga funktionsnedsättningar att de behövde hjälp eller speciella hjälpmedel för att förflytta sig, äta, klä sig, tvätta sig eller gå på toa var dock betydligt lägre, mellan fem och nio procent, säger Fredrik Serenius.

Både i Sverige och internationellt sett har nyföddhetsavdelningarna vid Akademiska sjukhuset och Norrlands universitetssjukhus varit pionjärer när det gäller att snabbt sätta in intensiva vårdinsatser för att försöka rädda även de mest extremt för tidigt födda och alla sköraste barnen, med en gradvis allt bättre överlevnad även bland dem.

– Ingenting talar för att detta skett till priset av mer svåra handikapp bland så tidigt födda barn, snarare tvärtom. Vi kan dock inte vara nöjda. För att på sikt minska förekomsten av hälsoproblem och inskränkningar i funktionsförmågan i denna grupp behövs dock mer forskning för att behandla och förebygga komplikationer under deras första tid i livet, säger Fredrik Serenius.