När riksdagsledamoten Fredrick Federley misshandlades utanför sitt hem en tidig kväll i valrörelsens slutskede gick det också snabbt att gripa de misstänkta gärningsmännen. Den gången tog det inte heller mer än något dygn innan de hade fångats in.
Men för många brottsoffer blir väntan mycket längre. I många fall hittas aldrig förövaren och förundersökningen läggs ner. Den som har utsatts för ett så kallat vardagsbrott (hit räknas alltså både inbrott och misshandel), bör inte räkna med att det klaras upp. Regeringen hävdar visserligen i sin höstbudget att ”allt fler brott utreds och klaras upp, fler förövare får stå till svars för sina handlingar”. Om så är fallet har det ännu inte gjort avtryck i det allmänna medvetandet. Den föga uppmuntrande ”sanningen” är fortfarande att villainbrottet, misshandeln och cykelstölden aldrig klaras upp. En sådan uppfattning är dubbelt skadlig. Dels påverkar den förtroendet för rättsväsendet och känslan av otrygghet, dels leder den till att färre brott anmäls - det gör ju ändå ingen skillnad.
Den otrygghet som många upplever borde ges större uppmärksamhet den här mandatperioden än den gavs under de senaste fyra åren. Att freda medborgarna från brott är en av statens grunduppgifter och att man inte ska känna sig rädd varje gång man lämnar hemmet är viktigare än aldrig så många femte jobbskatteavdrag eller skattesänkningar för pensionärer.
Och för att stilla oron hos räknenissarna på finansdepartementet: en ökad trygghet kräver inga miljardregn. Både i Örebrofallet och vid misshandeln av Fredrick Federley gick det ju fort att hitta de misstänkta. Ett fungerande rättsväsende - från poliserna på gatan över domstolar till kriminalvården - är i dagsläget inte så mycket en fråga om mer resurser som hur befintliga resurser används.
Kvarterspoliser ute på gatorna i stället för inne på kontoret, mobila polisstationer av det slag som har prövats i Stockholm, studier av lyckade metoder i andra länder, gatubelysning och journummer. Fler poliser är inte den enda vägen till ett effektivare rättsväsende och ett tryggare samhälle.