Tatueringen på Kicki Antoniadous arm är en grekisk dikt som handlar om att försöka tro på att livets bördor en dag lyfts från våra axlar.
På Kicki Antoniadous underarm letar sig en dikt på grekiska fram:
"Kom ihåg när gud lägger en börda på dina axlar, att om du tittar noga ser du att han också hjälper dig att lyfta upp den".
Hon tatuerade in den när hennes son fick en hjärntumör. Nu är det hon som är sjuk.
– Jag tänkte att fan Kicki när dina söner flyttar ut då börjar livet på nytt. Så blev det inte.
Kicki Antoniadou ska fylla 48 år, men hennes läkare har förklarat att hennes kropp är som 70. Hon fick diagnosen ms i februari 2021 och sjukdomen har nu gått så långt att hon inte längre kan arbeta och hon har svårt att gå. Jobbet är en av de saker hon saknar mest.
En liten rullstol står begravd under en massa skräp i ett hörn av lägenheten.
– Jag hatar den. Det är pinsamt att sitta i den. Min man är två meter lång, jag kan fan inte rulla fram bredvid honom.
Kickis ms började ge sig till känna 2009. Hon är undersköterska och jobbade natt när det första skovet kom.
Kicki Antoniadou har förlorat sitt gamla jag anser hon. Personen som jobbade stenhårt, snickrade, tapetserade och tog hand om alla finns inte längre. Nu orkar hon inte ens ta hand om sig själv och för det hatar hon sig själv.
– Benen började domna när jag satt och dokumenterade och det var kvar när jag vaknade nästa morgon. Då sökte jag till vårdcentralen första gången. Läkaren sa att jag hade brist på folsyra.
Genom åren har det blivit 16 besök till på vårdcentralen i Sävja, och skoven har blivit allt värre. När hon har byxor på sig bränns det på benen, händerna är bortdomnade, hon sover extremt mycket men är ändå alltid trött, har problem med minnet.
I stället för att göra en neurologisk undersökning har läkarna skrivit ut antidepressiva läkemedel och kopplat hennes fysiska symptom till stress över att hennes son blev sjuk i cancer.
På ett underlägg till ett glas har Kicki Antoniadou låtit trycka upp bilder av sin familj. Här är hon tillsammans med sina söner när hon var betydligt friskare.
Först i januari 2021 när hon sökte för 17:e gången för hon inte längre kände sina ben, reagerade läkarna på att det var något med hennes kropp som inte stämde. Hon fick då genomgå en magnetröntgen.
– Efter röntgen gick jag in i mina journaler. Då såg jag att jag hade ms-plack på hjärnan och ryggmärgen. Jag tänkte då: det här dödar inte mig, men sedan gick det snabbt. Redan efter en månad var jag mycket sämre.
Kicki Antoniadou har Ivo-anmält vårdcentralen i Sävja och vårdcentralen har även gjort en Ivo-anmälan på sig själva. Ivo konstaterar att Kicki inte har fått god vård och att hon har därför blivit betydligt sjukare än om hon hade fått bromsmediciner när hon sökte vård vid tidigare tillfällen.
Kicki Antoniadou känner sig som en fånge i sin egen kropp och sitt eget liv. Hon har långt gången MS, har svårt att gå och orkar ofta inte ta sig ur lägenheten.
Vårdcentralen själv anger att den uteblivna diagnosen bland annat beror på att hon haft så många olika läkare att ingen har sett den samlade bilden.
När UNT kontaktar vårdcentralen svarar chefsläkaren Stefan Bremberg via mejl:
"Vi har utrett händelsen internt och redovisat till IVO de brister vi kunnat identifiera. Vi beklagar att patienten inte fått det omhändertagande som hen skulle fått och att diagnos och behandling försenats. De lärdomar vi dragit av händelsen arbetar vi internt med, i olika personalgrupper, för att minska risk för återupprepning.”
Vårdcentralen Capio i Sävja försöker att motverka att det som hände Kicki inte ska hända igen. Stefan Brember är chefsläkare där.
Kickis läkare säger att hon måste jobba med acceptans. Inget i Kicki kan acceptera livet som det blivit.
– Hade jag fått mediciner tidigare hade jag kunnat fortsätta vara den jag egentligen är. Jag är ju en person som kan jobba femton timmar utan problem, som älskar att brodera och snickra. Men personen som går här hemma och pratar med hundarna och inte orkar något henne tycker jag inte om. Hon är inte jag.
Bakom massa skräp står hennes rullstol medan Kicki själv gör allt för att dölja för andra hur svårt hon har att gå.
Erik Lundström, överläkare i neurologi på Akademiska, reagerar på Kickis fall.
– Jag har inte hört talas om något liknande. En gång kan man ju få ha fel, men kommer patienten igen måste man ta sig en funderare om man ställt rätt diagnos.
Det faktum att Kicki fått antidepressiva mediciner i stället för en neurologisk utredning känner han dock igen.
– Problemet med ms är att man kan få i princip vilka symptom som helst. Smärta, domningar, synrubbningar, trötthet, allt som har med hjärnan och ryggmärgen att göra. Depression är en vanlig sjukdom, ms är ovanlig och om de har liknande symptom kan det tyvärr hända att man gör en felaktig bedömning. Men det ska som sagt inte hända så här många gånger.
Den här typen av broderier med väldigt små stygn är en av de saker Kicki Antoniadou har älskat att göra. Nu har synen försämrats så hon har varit tvungen att byta glasögon fem gånger och händerna har blivit så klumpiga att hon inte kan brodera längre.
Kicki håller sig i väggarna när hon går mot uteplatsen för att ta sig en cigarett. Hon längtar efter någon i samma situation att prata med. Det saknas patientgrupper för unga människor med långt gången ms och informationen om sjukdomen från sjukvården har varit dålig.
Har du något du kan se fram emot?
– Inte än.
Så nickar hon mot ett foto på henne och hennes man när de gifte sig för fyra år sedan.
– Jag gifte mig med en person som jag verkligen älskar. Skulle jag inte ha honom så vet jag inte vad.