Kennedy en av de stora

Edward Kennedy hade kunnat bli en av USA:s stora presidenter. Men ett familjerådslag efter hans misslyckade försök att ersätta den sittande presidenten Jimmy Carter som Demokraternas kandidat 1980 ledde till att han avstod från att göra något ytterligare försök.
För familjen och för Kennedy själv var det säkert det rätta beslutet. Och hade han blivit kandidat så är risken stor att drunknings- och smitningsolyckan i Chappaquidick 1969 hade gjort det omöjligt för honom att också vinna presidentvalet.
När Kennedy natten till i går avled till följd av den hjärntumör som slog till sommaren 2008 så hyllas han i stället nästan överallt som en av landets verkligt stora politiker. Tills vidare förefaller också klanen Kennedys tid i amerikansk toppolitik vara slut - men helt säker på den punkten kan ingen vara.

Ted Kennedy valdes in i senaten för Massachusetts 1962 på den plats som tidigare innehafts av hans bror John. När John och därefter också Robert Kennedy mördades 1963 och 1968 blev han både familjens främsta företrädare och en ledande representant för det USA som höll på tydliga liberala värden - demokrati och mänskliga rättigheter i utrikespolitiken, lika medborgerliga rättigheter för alla och en genuin social reformvilja på hemmaplan. Som medlem av en prominent katolsk familj kunde han på ett självklart sätt dra gränsen mot den kristna högern.
Själv hörde jag honom tala om öppenhet och fri opinionsbildning vid den stora pressfrihetsorganisationen IPI:s kongress i Boston 2000, en kongress som inte kunde hållas i FN-byggnaden i New York på grund av mostånd från Kina och som ledande republikaner undvek att delta i. Kennedy drev fram sanktioner mot apartheidregimen i Sydafrika och tog trots vänskap med familjen Clinton ställning för Barack Obama inför förra årets presidentval. Hans sista stora framträdande var vid Demokraternas partikonvent för exakt ett år sedan.
Ted Kennedys politiska arbete dominerades ändå av tunga vardagsfrågor - vård, skola och omsorg - och han vann med åren en unik respekt också från de politiska motståndarna. Han stödde in i det sista arbetet för en allmän sjukvårdsreform, en uppgift som en rad presidenter misslyckats med.
Hur det går med vårdreformen vet ingen i dag. Men Kennedy gjorde skillnad till det bättre i amerikansk politik.