Uppsalabor vittnar om att de känner hopplöshet inför det rådande världsläget. Kriserna har avlöst varandra och man har behövt mobilisera sig på nytt för att möta nästa motgång. När FN:s klimatpanel förra veckan släppte tredje delen i årets IPCC-rapport fanns skäl att mobilisera ytterligare en gång – men istället reagerar många med ett slags klimatuppgivenhet snarare än klimatångest.
Varför är det ofta så när det kommer till klimatkrisen?
– Människor är bra på att snabbt mobilisera sig när det kommer till akuta kriser, men klimatkrisen är lite mer komplicerad, säger Filip Arnberg.
Han menar att olika saker spelar in, till exempel att det är ett mer oklart och långsammare typ av hot samt att vi inte heller lyckas enas kring frågan.
– Det är inte svart eller vitt, vilket leder till att våra politiker kanske inte alltid är överens. Det sipprar ner till den enskilda individen som känner splittring – man upplever inte att alla jobbar mot ett och samma mål.
Klimatkrisen är också en helt annan typ av kris än till exempel en akut katastrof, menar han.
– Det är ju en situation där många behöver göra lite, till skillnad från det som vi kanske är vanare vid – att få personer gör mycket.
Han menar även att termerna som används när man pratar om klimatkrisen kan bidra till att man känner en viss distans till ämnet.
– Om man tänker på orden: klimathot, klimatkatastrof, global uppvärmning och så vidare, så låter det som att det är klimatet som ska räddas, men det är ju vi och våra efterkommande som är i fara.
Pandemin och kriget i Ukraina påverkar också hur vi mår, menar han.
– Har man redan klimatångest så kan nog oron bli ännu mer påtaglig om man också känner hopplöshet inför det rådande världsläget i övrigt.
Har du tips på vad man kan göra för att må bättre?
– Ett tips är att man kan försöka prata med sina grannar eller människor i sin närhet att kanske göra något tillsammans som är bra för klimatet. Att bidra i det lilla perspektivet. Då kanske man återfår känslan av gemenskap.
Sedan ska man komma ihåg att aktivt läsa på om vad som faktiskt görs som är bra för klimatet, menar han.
– Om man känner en stark hopplöshet så kan man också fastna lite i den världsbilden, då kan det vara bra påminna sig om det positiva som görs också.