Vladimir Putins tv-tal i söndags om höjd beredskap runt landets kärnvapenarsenal är en "väldigt obehaglig och oroande utveckling". Det menar Erik Melander, professor i freds- och konfliktforskning vid Uppsala universitet och föreståndare för Alva Myrdalcentret för forskning om kärnvapennedrustning.
– En tolkning är att Putin är desperat, att det här inte går som han har hoppats. Och även om det är en liten risk, så är det här ändå en indikation om en höjd risk för att kärnvapen faktiskt skulle användas, säger Erik Melander.
Under måndagen hölls de första förhandlingarna sedan invasionsdagen mellan Ryssland och Ukraina. Däri ligger hoppet just nu, menar Erik Melander. Men om de gav resultat i fråga om eldupphör eller sänkt beredskap runt kärnvapnen var inte känt vid intervjun.
Hur skulle ett kärnvapenkrig kunna utbryta?
– Dels finns en risk att ett massivt kärnvapenkrig sätts i gång av ett misstag eller en missbedömning, av rädsla eller misstro. Risken är ändå väldigt liten men skulle ha fullkomligt katastrofala konsekvenser om den slår in.
– En lite större risk, även om det ännu är osannolikt, finns för en begränsad användning av kärnvapen, någonstans. Det är nog så fruktansvärt för den plats och det land som skulle drabbas, men skulle ha betydligt mer begränsade verkningar.
Vad menar vi egentligen när vi talar om kärnvapen?
– Det finns väldigt olika storlekar. Mest sannolikt är att ett ganska litet kärnvapen skulle användas inledningsvis, som kanske sprängs på en öde plats, som i ett hav eller i en öken. Nästa steg skulle då vara att spränga ett relativt litet vapen i terräng där det finns fientliga trupper, men få andra. Sedan finns hela skalan uppåt därifrån, med värre och värre användning.
Vad talar för en sådan begränsad användning?
– Ryssland har en doktrin om vad man kallar nukleär deeskalering, där det här tänkesättet finns när målet är att få slut på ett svårt militärt läge med en kärnvapeninsats. Även väst har haft sådana doktriner. Tanken är att massiv vedergällning med kärnvapen, att utplåna fienden, är ett mindre trovärdigt hot.
– Det otäcka är att det här är resonemang om faktiskt användning av kärnvapen, inte någon abstrakt domedagsavskräckning, säger Erik Melander.
Läget världen befinner sig i är inte unikt. Atombomber har använts och hotet var reellt även under Kubakrisen 1962 samt vid några andra tillfällen under Kalla kriget.
Men Erik Melander säger sig vara förvånad över att världen är där igen – även om signaler funnits. Påsken 2013 simulerade troligen Ryssland ett kärnvapenanfall, men inte mot Ukraina – utan mot Sverige. Händelserna när ryska plan flög an mot svenskt territorium kallas i dag Ryska påsken.
Ska vi i Sverige vara oroliga nu?
– Det är inte sannolikt att hotet nu är riktat mot Sverige. Även om vi säkert uppfattas som en del av motståndet är vi inte Rysslands huvudmål. Det direkta hotet från Ryssland var nog större i vintras när fartyg rörde sig i Östersjön och Sverige förstärkte den militära närvaron på Gotland. Vid en invasion av de baltiska staterna skulle Gotland vara en stor fördel. Nu vet vi att Ryssland invaderade Ukraina, vilket var det rimligaste.
Ett massivt kärnvapenkrig skulle enligt Erik Melander sannolikt orsaka miljontals människors död och stor förstörelse i de länder och områden som drabbas. Det radioaktiva nedfallet skulle få förödande konsekvenser.
– Vid ett sådant massivt användande finns ingen vinnare. Därför finns ju möjligheten, även om den också är otäck, att det först handlar om ett mer begränsat användande.
Frågan är vad som händer om Vladimir Putin uppfattar att han inte kan gå vinnande ur sitt eget krig, och alltså inte heller har något att förlora.
Finns det då personer i Ryssland som kan stoppa Vladimir Putin?
– Det otäcka är att vi inte vet det. Nu tyder dessvärre tecknen på att han är enväldig. Vi får hoppas att konflikten nu inte eskalerar. Förr eller senare blir det nödvändigt att förhandla om nedrustning för att få ett mer stabilt läge. Ett minskat hot är ju något som båda sidor sagt sig vara intresserade av. Men det kräver kompromissvilja, inte bara ultimatum.
Belarus har öppnat för att låta kärnvapen finnas på sin mark. Vad innebär det?
– En tolkning är att de är en fullständig lydstat till Putin, att de gör som han vill, även om de flesta belarusier inte vill det. Kärnvapen i Belarus, och även ryska trupper där, är en kraftig försämring av säkerhetläget för Polen och Baltikum, men även för Sverige.
En faktor som talar för att ett kärnvapenkrig inte ska behöva bryta ut är tiden. Händelseförloppet hittills har skett stegvis: fruktansvärda förbrytelser har skett från rysk sida, men på stegen borde ändå flera pinnhål finns kvar innan Ryssland är framme vid kärnvapennivån. Nya chanser till förhandlingar kommer sannolikt att komma före dess.
– Det finns tecken på att parterna håller tillbaka sina insatser. Ryssland har inte börjat att använda all sin eldkraft än och väst har varit tydliga med att man inte skickar trupper till Ukraina.
Alva Myrdalcentret vid Uppsala universitet grundades efter regeringens beslut och inledde sin verksamhet i somras. För Erik Melander och hans kollegor som alla forskar om kärnvapennedrustning har den senaste tiden varit omtumlande.
– Vi är tagna, det här har gått så fort. Det kommer att bli många aktiviteter för oss framöver som knyter an till den här konflikten.