I en villaträdgård på Gullvivevägen i Vårdsätra står en stenhäll, kantad av blommor, med svarta snirkliga krumelurer på. Krumelurerna är sanskrit – ett urgammalt skriftspråk från Indien.
Historien om hur de hamnade där sträcker sig tillbaka till 1830-talet, till en man vid namn Otto Fredrik Tullberg. Som en kärleksförklaring till sin fästmö, Sophia Ridderbjelke, barnbarnsbarn till Carl von Linné, högg han in en vers på ett språk som ingen kunde tyda i en sten i närheten av Vårdsätra gård. Enligt en hörsägen ska han ha hållit platsen för stenen hemlig under hela sitt liv, i hopp om att någon efterlevande skulle söka upp skriften och försöka tolka den.
Det skulle dröja ända fram till 1923 innan en författare vid namn Zetterstéen hittade den mossiga stenhällen, numera kallad Förlovningsberget, och lyckades tyda skriften, som visade sig komma från i det indiska sagoeposet Mahabharata, skrivet cirka 500 år före Kristus. I direkt översättning lyder texten:
”Så länge min ande dväljes i kroppen, du ljuvt leende, så länge ska jag tillhöra dig; denna sanning förkunnar jag dig.”
I dag, 90 år senare, är versen lättare än någonsin att läsa. Under några dagar i juli har hembygdsföreningen i Vårdsätra låtit fylla i texten och ändrat felaktigt ifyllda tecken.
– Det är många år sedan texten fylldes i sist, då av sonen till kvinnan som bodde i huset här. Han fyllde i med röd färg och kunde ju inte läsa sanskrit så det har blivit lite fel här och där, förklarar Kerstin Forss, ordförande i hembygdsföreningen, som tillsammans med Rama Bhikhabhai, som kan sanskrit, och Gunilla Gren-Eklund, professor emeritus i sanskrit har fyllt i skriften.
– Vi har fått känna oss fram med fingrarna efter hur bokstäverna har knackats in. När vi borstade bort mossan kom den röda färgen fram och det blev så vackert. Man kan fortfarande se den skymta fram mellan vissa bokstäver, säger Rama Bhikhabhai och stryker handen över stenhällen.
Gunilla Gren-Eklund såg inskription för första gången 1982, men då gick den knappt att tyda.
– Den hade hunnit bli bortglömd. Efter att den fyllts i på 90-talet var vi ganska missnöjda, men nu kan vi skryta med att det är rätt text. Det känns jätteroligt!
Enligt henne är det Nord-europas enda inskrift på sanskrit. Då och då under årens lopp har människor kommit för att se den och nu när texten har fyllts i ska en skylt sättas upp så att även engelskspråkiga besökare kan läsa det nära 200 år gamla kärleksbudskapet.