Hon vill justera sidbenan något åt mitten, men ha kvar så mycket som möjligt av längden efter att frisyren toppats och jämnats till. Att mitt hår inte mött saxen på över ett år är inga konstigheter för Atefeh Saki. Under tio års tid klippte hon nämligen kvinnor som i det offentliga alltid bar slöja.
– Här i Sverige brukar de som har kort frisyr komma tillbaka efter fem eller sex veckor. I Iran klipper man sig kanske en eller två gånger om året, säger hon.
Frisörstolar är som gjorda för att få samtal att löpa lätt. Det finns en fysisk kontakt utan att kännas intimt och blickarna möts bekvämt i spegeln när de vill. Det är inte första gången Atefeh Saki berättar sin livshistoria för en kund. Den präglas av stolthet och glädje över frisöryrket, en bana Atefeh slog in på redan som sjuttonåring.
– Min storasyster hade egen salong med många anställda där jag hjälpte till. Som tonåring gillade jag framför allt håruppsättningar och sminkning av bröllopsbrudar, säger hon.
Hon fastnade för jobbet men ville ha en gedigen utbildning och började i frisörskola. Efter avslutade studier öppnade hon tillsammans med lillasystern en egen salong med fem anställda i hemstaden Doroud i västra Iran.
– Efter ett år kände alla i staden till mig. Jag jobbade bara med bruduppsättningar och min lillasyster med makeup, medan de anställda klippte och färgade. I Iran betalar man varken moms eller skatt och hyrorna är mycket lägre, så alla pengar jag drog in blev mina, säger hon.
Som 26-åring blev hon presenterad för sin nuvarande man Arian. Han kommer från samma stad som hon, men bodde sedan flera år i Sverige. Nu gick han i bröllopstankar och hade åkt till Iran för att hitta en tjej från sin ursprungliga kultur.
Resan visade sig bli en fullträff.
– Hans syster, som var nära vän med min, förde oss två samman och vi blev kära. När vi träffats några gånger beslutade vi att gifta oss.
Atefeh erbjöd sig försörja Arian tills han hittat ett jobb i Doroud, men han ville inte lämma det han byggt upp i Sverige för att återvända till Iran. För Atefeh blev giftermålet därför ett beslut som inkluderade att lämna ett framgångsrikt yrkesliv, vänner och släkt för en helt okänd framtid. Hennes familj var inte positiv till tanken på att hon skulle försvinna ur deras vardag, men ett år efter bröllopet sålde hon salongen och flyttade till Arian i Sverige.
– Kärleken fick mig att gå den vägen och det har varit rätt beslut, men från början var det mycket svårt. Jag visste inget om Sverige och hade varken kompisar eller släkt här. Och kulturen var väldigt annorlunda för mig.
Att slungas in i en tillvaro där hon saknade både språk, ekonomi och tillhörighet blev utmanande. Hon skämdes över att inte ens kunna prata med människor. Eftersom Atefeh jobbat sedan hon var 17 och var van att ha mycket pengar kände hon sig också fattig.
För att återigen bli den yrkesperson hon varit i Iran satte hon fullt fokus på att så snabbt som möjligt lära sig språket och få ett jobb. När det gäller svenskan menar Atefeh att hon har sin man att tacka för mycket. Han anmälde henne till SFI-kursen direkt när hon kom till Sverige, lärde ut många ord hemma och motiverade henne att fortsätta öva.
– Många gånger trodde jag aldrig det skulle gå. Utan hans hjälp hade jag kanske blivit kvar där på SFI-kursen. Jag känner många som fortfarande efter tio år inte kan språket.
Trots en jobbig graviditet med första barnet kämpade Atefeh på med studierna. Efter ett år i Sverige var hon inte nöjd med hur mycket hon lärt sig. När sonen var åtta månader lämnade hon honom till vänner, eller sin mans bror för att kunna fortsätta studierna. Ytterligare ett halvår senare fick hon deltidsjobb i en frisörsalong, där ägaren gärna sett att hon stannat längre än hon gjorde.
– Mitt mål var att öppna eget så jag ville jobba heltid för att lära mig mer, både av språket och tekniken. Jag gick runt i hela stan och frågade alla salonger om de behövde någon anställd och lyckades till slut.
Heltidsarbete som frisör vid sidan av studier i svenska som andraspråk blev en tuff tid.
– Jag lämnade min son halv åtta innan kursen började, sprang vid elva direkt från skolan till salongen och klippte fram till sju på kvällen. Studierna var jättesvåra och krävde att jag skrev uppsatser och läste på efter jobbet för att vara redo till nästa dags lektion.
Den krävande tillvaron blev inte lättare när Atefeh blev gravid med andra barnet. Men ivrig att komma dit hon ville lyssnade hon inte på barnmorskans råd att sluta jobba de sista två månaderna av graviditeten.
– Hon tyckte inte jag skulle stå på benen hela dagarna, ringde hela tiden för att fråga om jag jobbade och skickade till sist sjukintyg som tvingade mig att vara hemma sista månaden.
När den nyfödda dottern blivit tre månader hittade Atefeh en annons på nätet om att Venus Hårstudio var till salu. Stunden var enligt henne kommen för att driva egen salong.
– Det var min chans och jag sa till min man att vi måste köpa den. Han var negativ för att Manelli var så liten, men jag övertalade honom.
Lösningen blev att Atefehs mamma, ibland även pappa, i perioder kom till Sverige och hjälpte till.
– Min storasyster kom också. Eftersom ingen gifter sig under ramadan när alla fastar hade hon inga bruduppsättningar då och kunde vara här och hjälpa mig.
Egna resor till Iran för att träffa släkt och gamla kompisar har det inte blivit så mycket av sedan Venus Hårstudio blev Atefehs.
– När jag var anställd hade jag semester och kunde åka åtminstone varannat år, men nu måste jag hitta någon annan som kan jobba om det ska vara möjligt.
Från att ha känt sig ensam när hon kom har Atefeh nu många goda vänner i Sverige.
– En del kunder har blivit vänner, men de flesta träffade jag när jag läste svenska.
Sedan salongen köptes för drygt tre år sedan har hon jobbat sex dagar i veckan trots sina två små barn. Hon berättar roat om hur hennes man, som i övrigt jobbar som busschaufför, gått en månads intensivkurs i herrklippning.
– Nu hjälper han mig här när han är ledig. Han har till och med egna kunder som inte vill att jag klipper dem och tror att han kommer ta över alla mina också.
Det har Atefeh inget emot. Egen frisörsalong är nämligen inte hennes slutmål. När hon under våren anställer två frisörer är det delvis för att skapa utrymme för ledighet, men framför allt för att fullt ut kunna fokusera på sin nya gren, kosmetisk tatuering.
Modern tatueringsteknik visar sig stå på schemat redan för nästa kund, som något nervös hänvisas till britsen bakom skärmen längst in i rummet för att få sina ögonbryn fixade. Lugnande musik fyller Venus Hårstudio när jag nyklippt lämnar salongen.