Under tre års tid var Karin Modéen pilot men sedan fick det vara nog. ”Själva idén med att flyga är ju att man alltid gör allt på samma sätt varje gång”, säger hon som föredrar förändring och utveckling. Foto: Adam Wrafter
– När jag berättar att jag varit pilot blir många väldigt intresserade. Jag fattar det inte riktigt. Gör du? säger hon, innan hennes röst dränks av en ambulans som passerar med påslagna sirener.
Vi sitter på en fullsatt uteservering, solen värmer våra kinder – det är gemytligt och slamrigt, men Karin behåller fokus och låter sig inte distraheras.
– Första flygningen var jag väldigt nervös över att ha 100 passagerare. Sedan tyckte jag det var en mäktig känsla att ansvara för så många människor. Men efter några år tröttnade jag på att flyga. Att vara pilot är extremt enahanda och monotont. Det finns inget utrymme för något nytt. Själva idén är ju att man alltid gör allt på samma sätt varje gång man flyger, säger Karin Modéen.
Hon befinner sig i mitten av sitt yrkesliv och är minst sagt förändringsbenägen. I cv:et står: ekonomiassistent, ekonomichef, incheckare, flygvärdinna, pilot, konsult, lärare på flyggymnasium, flugit fallskärmshoppare, utrett incidenter, startat golfbutik och investeringsbolag. Hon är egenföretagare som föreläser och utbildar, och senast har hon uppfyllt en dröm som hon delar med många. Själv ser hon det som att hon bara tagit chansen när tillfället dykt upp. Men så enkelt är det förstås inte.
Förstår du uttrycket: Man vet vad man har – men inte vad man får?
– Nej, den sortens trygghet söker jag inte i jobbet. Trygghet vill jag i mina relationer men jag blir rastlös om jag inte får lära mig nya saker. En viktig sak är att mina föräldrar alltid har stöttat mina val, säger hon.
Karin Modéen växte upp i Svartbäcken och gick på Tunabergskolan. Hon var blyg och ängslig men hade en lärare som boostade hennes självförtroende. Det var författaren Håkan Nesser som då bodde i Uppsala och var svensklärare. Han tyckte hon skrev bra och sa det också.
När Karin Modéen fick frågan om hon ville bli ekonomichef hamnade hon i en knivig situation. Men det löste hon genom att vara helt öppen med vilka kvalifikationer hon inte hade. Hon fick jobbet. Foto: Axel Hilleskog
– Ungefär 30 år senare skickade jag ett brev: Hej magistern! började jag. Och sedan frågade jag om han tyckte att jag skulle skriva boken som jag tänkt på länge.
Karin fick svar från magistern: ”Kära elev! Det är klart. Skriv bara.”
Hon blev peppad och skrev på kvällar och helger i ett och ett halvt år. Det gav resultat. I mitten av maj utkommer hennes bok: ”Luftvärdighet” som skildrar människor och en miljö som hon är väl insatt i.
Boken är en dröm sedan högstadiet. Hon skulle gärna vilja bli författare och kunna leva på skrivandet. Pilot, däremot, drömde hon aldrig om att bli. Det var när hon och hennes dåvarande partner flyttade ihop som hon fick känning av en spännande värld. Han var pilot och hon ekonomiassistent.
– Jag sa upp mig från ett bra, fast arbete och sökte i stället jobb på incheckningen på Arlanda. Det verkade kul. Men det var inte riktigt min grej märkte jag efter ett tag. Då tänkte jag att flygvärdinna verkade roligare, säger Karin Modéen.
Utan att uppfylla ansökningskraven sökte hon jobbet.
Karin Modéen har haft minst tio olika yrken och drivs av att ständigt lära nytt. Här i Stadsträdgården i Uppsala. Foto: Axel Hilleskog
– Man skulle ha 3 års erfarenhet av serviceyrke för att bli flygvärdinna fast det hade inte jag. I stället tog jag på min Sas-uniform när jag knackade på hos chefen.
Jobbet som flygvärdinna blev hennes och det var roligare än incheckningen. Men efter en tid kom tankarna på nya möjligheter.
– När jag sneglade in i cockpit såg jag piloter som drack kaffe. Det verkade vara ett skönare och mer intressant yrke. Att vara flygvärdinna var ganska tungt och många resenärer var otrevliga, säger hon.
Karins sambo hyrde ett litet flygplan och hon fick prova att styra. Hon gillade känslan uppe i luften. Efter tester kom hon in på en pilotutbildning i San Diego som berättigade till svenskt studielån. Utbildningen började dagarna efter terroristdådet 11 september 2001 och i USA stod piloter inte högt i kurs. De beskylldes för dådet.
År 2003 var hon färdigutbildad. Men då fanns det fullt av arbetslösa piloter och Karin tog jobb som flyglärare i stället. Samtidigt började hon ringa runt och söka anställning som pilot. För att få fler flygtimmar flög hon fallskärmshoppare. En gång i kvartalet ungefär ringde hon upp igen och sökte jobb. Varje gång berättade hon om hur många fler flygtimmar hon fått ihop. Och det gav utdelning, hon fick jobb den här gången också.
– Jag tjänade på att vara envis. De insåg att jag verkligen ville ha jobbet, säger hon.
Karin Modéen har brutit upp och ändrat inriktning på sitt yrkesliv massor av gånger. Drivkraften är att lära sig något nytt hela tiden, hon blir lätt rastlös när hon måste göra samma saker. ”Jag är envis och det har varit en fördel, och gett mig jobb,” säger hon. Foto: Axel Hilleskog
Men när Karin fick barn ville hon inte resa längre och tog jobb som ekonomiassistent på ett flygbolag. En dag gick ekonomichefen hem och kom inte tillbaka.
– Då fick jag frågan om att efterträda. Det var ett svårt val. Jag var väldigt öppen med allt jag inte kunde men de trodde på mig ändå, säger hon som då tackade ja.
Första året blev en crash-course i att vara ekonomichef, andra året rullade det på bättre och sedan blev företaget uppköpt.
– Jag var stolt över mina medarbetare och den ordning vi hade åstadkommit. För att uppköpsprocessen skulle flyta på jobbade jag hårt. Det var naivt- efter uppköpet blev jag nedpetad, säger Karin.
Det var det uppköpande företagets ekonomichef som fick fortsätta på sin stol medan Karin blev erbjuden tjänsten som redovisningschef.
– Det gjorde mig väldigt besviken. I tre och ett halvt år hade jag jobbat stenhårt, säger Karin, som insett att hon tyckte om att ingå i ledningsgruppen och komma med förbättringsförslag.
Därifrån gick hon till Destination Uppsala som ekonomiansvarig. Samtidigt började hon plugga ekonomi vid högskolan i Gävle.
I dag är hon vice vd och ekonomichef för UIC (Uppsala Innovation Centre). Dit startups och växande företag kan vända sig för att utveckla sina idéer. Nyss redovisade UIC ett gott resultat; varje satsad krona på dem har gett 23 kronor tillbaka till samhället.
Har du ångrat något yrkesval?
Hon knackar i bordskivan.
– Nej, hittills har jag inte gått på någon stor nit. Allt har gett mig någonting. Det är ju inte som att jag velat bli astronaut, mina val har varit realistiska.
Skulle du rekommendera andra att byta karriär?
– Absolut! När jag träffar unga tycker jag det är synd att de är så stressade över sina val till gymnasiet eller högskola. Valen är inte livsavgörande. Man har allt att vinna på att byta inriktning flera gånger i sitt liv.
Har du tre tips för den som vill bryta upp och göra något nytt?
– Fundera över vad du verkligen vill. Luta dig mot människor som har gjort liknande resor och tänk att du kommer att lyckas. Var envis!