Känslosamt vid Sävjarättegång
På torsdagen inleddes rättegången mot den familjefar från Sävja som misstänks ha hindrat sina barn från att gå i skolan, samt misshandlat dem och deras mor. Den äldsta dottern höll ett känslosamt vittnesmål om tiden i lägenheten.
Under de inledande förhören beskrev de tre äldsta barnen hur rädda de varit för sin pappa.
- Det var som ett helvete. Det går inte att beskriva. När jag tänker tillbaka skakar hela min själ. Jag kan inte kalla det liv vi hade för liv. Vi var som döda då, sa en av sönerna.
Barnen blev ombedda att beskriva sin vardag under de månader då de ska ha befunnit sig i lägenheten i Sävja, utan kontakt med omvärlden, förbjudna att gå ut.
- Vi fick alltid leka tysta lekar, vi fick inte prata högt och vi fick inte passera fönsterna. Jag minns ett tillfälle när jag busade, då tog han mig till ett annat rum och stoppade ner en glasburk med peppar i mitt svalg, sa en av sönerna under förhöret. Han och hans bror, samt mamman behövde tolk under rättegången.
Pappans advokat Claes Nylander ifrågasatte varför ingen av dem försökt gå ut under de tillfällen när pappan lämnade lägenheten.
- Förklaringen är att ingen har vågat. Jag är fortfarande rädd för honom, sa den äldsta dottern.
Hon berättade hur hon och syskonen vädjat om att få gå i skolan, hur hon lärt sig svenska genom att lyssna på kassettböcker som mamman lånat på biblioteket och hur hon alltid har fantiserat om ett liv som alla andra.
- Jag har alltid känt mig sämre och haft dåligt självförtroende. Jag har aldrig fått något svar, varför jag har fått äta mat från soptunnor, sa hon, märkbart upprörd.
En av sönerna berättade hur han brukade titta ut på barnen som lekte på gården genom badrumsfönstret.
- De lekte, de var glada. Själv började jag gråta. Jag undrade varför inte vi fick gå ut som alla andra barn, varför inte vi skulle vara glada som alla andra barn.
Om något av barnen ifrågasatte att de inte fick gå i skolan sa pappan att det var för att alla svenskar var rasister och att de skulle bli slagna och våldtagna i skolan.
När det var mammans tur att vittna berättade hon hur hennes man hotade att ta barnen ifrån henne om hon kontaktade myndigheterna.
- Han härskade fullständigt över vår situation. Jag kände ibland att han härskade över mina andetag, sa hon.
Under förhören tittade pappan bekymrat rakt på sin familj och lyssnade uppmärksamt. Då och då torkade han svetten ur pannan med handen eller en näsduk. När det var hans tur att tala gestikulerade han kraftigt och blev märkbart upprörd.
Hans bild av situationen är en helt annan. Enligt honom är det mamman som inte har tillåtit barnen att gå i skolan i Sverige.
- Jag svär att jag aldrig har slagit dem. Jag är emot våld. Det är mamman som är våldsam, genom sin religion, islam, har hon tagit över hela familjen. Det är hon som styr, inte jag, sa han och pekade på mamman på andra sidan rummet.
Han menar också att barnen ljuger om att de har varit i Sverige från september 2003 till mars 2004. I stället ska familjen ha återvänt till Iran i oktober 2003. Att barnen inte fick gå ut, eller leka med andra barn stämmer inte heller, menar han. De lekte bara inte på gården utanför bostaden.
- Tidigt på morgonen gick vi till andra gårdar där det fanns gungor och vi gick till Stadsparken också. Det var tidigt på morgonen så det var inga grannar hemma, sen när vi kom hem på kvällen var det inga grannar hemma heller. När vi var i Sverige träffade de många andra barn också.
Enligt pappan ljuger barnen för att de är rädda för mamman.
- De är mycket rädda för mamman. Inte bara de - jag också, sa han.
Två före detta grannar till familjen vittnade under eftermiddagen om hur de aldrig sett barnen leka på gården själva och hur mörkt och tyst det varit i lägenheten under terminerna.
Den yngsta dottern fanns inte med som målsägare i rätten eftersom hon inte själv tycker att hon har blivit utsatt för frihetsberövande. Hennes syskon förklarade det med att pappan har behandlat henne annorlunda och att hon har blivit manipulerad och hjärntvättad av honom. De tre äldsta syskonen yrkade på skadestånd på totalt 148 000 kronor för frihetsberövandet, bland annat för förlorad skolgång. Men också för sveda och värk.
Under rättegången blev en av sönerna tillfrågad hur han mår i dag.
- Jag kan inte sova. När jag ser pappas bild mår jag dåligt. Jag undrar bara varför? Varför måste jag förlora min barndom?
På fredagen fortsätter rättegången i Uppsala tingsrätt.
Så jobbar vi med nyheter