Kanske kom vargen till oss

Det visar forskare vid Uppsala universitet, Sveriges lantbruksuniversitet och Broad Institute i USA i en ny studie, som publiceras i veckans nummer av vetenskapstidskriften Nature.
– Våra resultat talar för att hundens tidiga utveckling var kopplad till jordbrukets uppkomst och att de första stegen togs på skräphögar med matavfall i anslutning till tidiga bosättningar, säger forskaren Erik Axelsson vid Scilifelab i Uppsala.

I studien har forskarna med avancerad genteknik undersökt flera miljoner genetiska varianter hos 12 vargar från olika delar av världen och 60 hundar av 14 olika raser, däribland drever, labrador, cockerspaniel och golden retriever.
Kartläggningen visar avgörande skillnader mellan vargar och hundar i tre gener som ansvarar för hur stärkelse bryts ner till socker och tas upp i tarmväggen för att kunna utnyttjas som bränsle för kroppen. Hundarna kan effektivt tillgodogöra sig stärkelserik mat som spannmål och rotfrukter, och gör dem därmed mindre beroende än vargar är av att äta kött.
– Eftersom dessa skillnader ses hos alla hundraser måste de ha uppstått tidigt innan uppsplittringen i olika hundraser inträffade, säger Erik Axelsson.

Att vargen är tamhundens anfader är väl känt, men exakt hur det gick till när vargen blev människans bästa vän är oklart. En teori är att människor sökte upp varglyor för att fånga in och tämja vargvalpar.
– Våra resultat talar för att det i stället kan ha varit vargar som närmade sig oss för att få mat. Att de kunde livnära sig på vegetabilier kan ha varit avgörande för deras överlevnad, säger Erik Axelsson.
En liknande genetisk anpassning som den hos hundar verkar ha skett också hos människor när de blev bofasta jordbrukare. Människor som alltid levt i jägar-samlarsamhällen har sämre förmåga att bryta ner stärkelse än människor med ursprung i jordbrukarsamhällen.
– Detta återspeglar hur nära sammanlänkad människans och hundens utvecklingshistoria är, säger Erik Axelsson.

Utöver skillnaderna mellan hundar och vargar i arvsanlag som påverkar matsmältningen fann forskarna också skillnader i flera gener med betydelse för hjärnans utveckling och funktion.
I fortsatta studier försöker forskarna mer i detalj ta reda på hur dessa genförändringar påverkar hundars beteende.
Hela studien kan läsas på http://dx.doi.org/10.1038/nature11837