Laleh Maghonaki, som vi är vana att se henne, i köket eller på väg mot köket för att laga mat. Nu upptar händelserna i Iran, nästan all hennes tid.
Irans högsta ledare har i ett tal lovat amnesti åt tiotusen fångar i landet, en nyhet som nu sprids världen runt och ger intryck av att regimen skulle mjukna i sin hållning mot de demonstranter som sedan september kräver regimens avgång.
Men det är inte det som sker, menar exiliraniern Laleh Maghonaki i Uppsala. Hon följer spänt allt som händer i sitt gamla hemland och liknar Khameneis tal vid en teaterföreställning.
– Nu firas årsdagen av den muslimska revolutionen -79 och då är det en tradition att ge amnesti till fångar, men det handlar inte om de politiska fångarna. Jag har aldrig varit med om att de ger amnesti åt politiska fångar. Det regimen vill med det här är att framstå som godvillig och vänlig mot samhället och människorna.
Enligt talet av högste ledaren Khameini skulle även demonstranter som gripits under vinterns våg av protester kunna bli frisläppta, men bara under sådana villkor att i praktiken ingen som deltagit i protesterna skulle friges.
Det par som dömts till tio års fängelse för att de dansat i en video som sedan publicerades på internet, kan inte frikännas, enligt de villkoren. Att mullorna går med på amnesti kan ha att göra med att regimen är pressad från omvärlden samtidigt som fängelser och rättssystemet protesterar över överfulla fängelser.
– Ibland när polisen kommer rensar de gatan på människor, folk som bara råkar vara där. De slår dem och de kan hamna i fängelse. Eller någon kan ha råkat hamna på en film, i bakgrunden. Det är de människorna han menar i sitt tal, säger hon.
Irans media är istället fulla av spekulationer om en opinionsundersökning som publicerades lagom till firandet av årsdagen av den iranska muslimska revolutionen. I undersökningen har allmänheten fått frågan om de "säger ja" eller "nej" till den muslimska republiken. 8 av 10 svarade "nej" och det har färgat rapporteringen i flera dagar, enligt Laleh Maghonaki. Utspelet är ett svar på pressen från omvärlden och deras rädsla för att tappa kontrollen, anser hon.
– Just nu är regimen desperat. De vet att de är på väg bort. De vet att folk inte vill ha dem kvar.