Orbán och hans parti, Fidesz, har två tredjedels majoritet i parlamentet och har använt sin maktställning för att anta en ny författning som dels skriver fast Fidesz värderingar i grundlagen, dels ska göra partiets kontroll över ungersk politik permanent. Pressfriheten har man redan tidigare försökt underminera.
Viktor Orbán dök upp som en av Östeuropas nya unga ledare vid slutet av 1980-talet. Han ville framstå som liberal och framstegsvänlig, men gled gradvis åt höger och har de senaste åren spelat på storungersk nationalism. En utbredd känsla i Ungern av att utan egen förskyllan ha förlorat både första och andra världskriget har gjort ett sådant budskap attraktivt.
Kontrollen över rättsväsendet och nationalbanken förs nu i praktiken över till Orbáns parti. Valkretsgränserna läggs om så att oppositionen ska få svårare att vinna mandat. Medierna pressas till att avstå från kritik av landets ledning. Samtidigt begränsas antalet erkända religioner till två. Abort och samkönade äktenskap förbjuds. Parallellt med den auktoritära utvecklingen pågår ett ekonomiskt sammanbrott som börjar närma sig grekiska proportioner. Men risken finns att de enda som vinner på en sådan utveckling är det ännu mer extrema partiet Jobbik.
Kan Ungern vara kvar i EU om demokratin undermineras? Det borde inte vara möjligt. Men ingen uteslutningsparagraf finns. Och accepteras Ungern som en auktoritärt styrd stat så underlättas samma utveckling på andra håll.
Press från Internationella valutafonden kan tvinga Orbán att revidera delar av den ekonomiska politiken. Men vem kan pressa honom att revidera författningen så att den motsvarar europeiska demokratiska principer? År 2012 måste Europas demokrater åter stödja den demokratiska oppositionen i Ungern, precis som före 1989.