Det står klar att framför allt tre personer är aktuella. Annie Johansson, Anna-Karin Hatt och Anders W Jonsson är mest omtalade.
Johansson har seglat upp som favorit i medierna. Det är förståeligt. Hon rör sig med självklarhet i den politiska hetluften. Johansson verkar orädd och principfast. Det senare kan emellertid bli ett problem. Hon är tätt förknippad med den så kallade Stureplanscentern.
För tillfället står inte den falangen särskilt högt i kurs. Många anklagar kretsen kring riksdagsledamoten Fredrick Federley för att ha fjärmat partiet från rötterna på landsbygden. Det är ett återkommande mantra att centerväljarna inte längre känner igen sig.
Samtidigt är det knappast någon i ledningen som förespråkar en tillbakagång till gamla tiders bondeförbund. För att överleva måste man även locka storstadsväljare.
I gårdagens Expressen uttalar ett antal företrädare för partiet sitt stöd för Anna-Karin Hatt. Hon presenteras som det socialliberala alternativet. Uppenbarligen en blinkning till Johansson och Stureplanscentern.
Det krävs ingen djupare analys för att räkna ut att Hatt är den kandidat som har Olofssons stöd. Men it-ministern har inte gjort något större avtryck i debatten. Det är också tveksamt om det är en fördel att vara den sittande partiledarens favorit.
Själv sätter jag en fyrklöver på Anders W Jonsson. Barnläkaren från Hedesunda i Gästrikland är inte särskilt bekant utanför partiet. Att jag råkar känna till honom har framför allt att göra med min bakgrund som ledarskribent på Gefle Dagblad.
Jonssons kändes på många sätt malplacerad i kommunpolitiken. Han är en skarp debattör och verkade hela tiden hålla fokus på riksplanet. En period arbetade han på statsrådsberedningen och sedan förra valet sitter han i riksdagen.
Utan att göra några jämförelser i övrigt tror jag att han är centerns svar på Håkan Juholt. Jonsson uppfyller kravprofilen som partiledare samtidigt som han inte är förknippad med den nuvarande partiledningen. Det betyder dock inte han är traditionalist. Jonsson är definitivt liberal och står bakom Alliansen.
Förutsättningarna för en skräll finns onekligen där. I september kan det mycket väl bli Jonsson och inte Johansson som håller segertalet.