Istapparna hänger i rader på byggnadsställningarna. Bygget ligger på Ferlinsgatan i Löten i Uppsala och ska bli ett vårdboende när det är färdigt. Vi möter plåtslagaren Andreas Hellman. För hans del är arbetsdagen över, vilket han är tacksam för.
– Allt tar så lång tid när det är så här kallt. Det värker i kroppen. Man fryser om händer, fötter och ansikte. Pauserna blir tätare, säger han.
Närmast inpå kroppen har han ett tjockt underställ av ull. Och så gäller det att röra på sig mycket. Annars har han inga särskilda knep för att hålla värmen.
– Jag skulle gärna göra något annat när det är så här kallt. Det är inte trevligt.
Inne i bygget jobbar snickarna med värmefläkt.
– Där är det t-shirtskönt, så de har det bra, säger muraren Fredrik Bengtsson.
Själv står han ute på byggnadsställningen en meter över den snötäckta marken. Med ett dämpat surr från borren sätter han och kollegan Anders Mella upp isoleringsplattor på ytterväggarna. Borrmaskinens batteri laddar ur fort i kylan.
De försöker hålla värmen genom att hålla i gång och vara klädda i flera lager.
– Jag har aldrig vägrat att jobba när det varit för kallt. Man får gå in och värma sig, man har självbevarelsedrift som sätter in, säger Fredrik Bengtsson.
Det är inte många dagar på året som är så här kalla. Det värsta Fredrik Bengtsson varit med om var 30 minusgrader i Kumla förra vintern. Arbetsgivaren har överseende med täta pauser då.
Murarkollegan Anders Mella har frost i skägget och fodrade arbetshandskar. Han klarar en halvtimme i den här kylan, sedan fryser han rejält. Efter ytterligare en halvtimme måste han ta skydd i arbetsboden.
– Det räcker med fem minuter, sedan är man ”fit for fight” igen.
Han är så gammal att han minns tiden då man fick köldstämpla. Förr fanns en köldgräns för byggnadsarbetare. Köldparagrafen sade att om temperaturen sjönk under 15 minusgrader så gick man hem och hade betalt ändå. Men det är borttagen sedan många år.
Inne i arbetsbodens värme finns platschefen Björn Pettersson på Peab. Det är skönare att vara arbetsledare för då behöver man inte vara ute så mycket, konstaterar han. Enligt honom finns ingen skarp gräns för när det är för kallt för att kunna arbeta ute.
– Men när det går ner mot 25 minus är det frågan om det är meningsfullt att jobba. Allt blir segare, man måste ha mycket kläder och det blir svårare att skydda sig. Mycket energi går till att hålla sig varm i stället för att producera, säger han.
Den upplevda temperaturen påverkas av arbetsintensitet och klädsel, luftfuktighet och vind. Enligt Arbetsmiljöverket bör fasta arbetsplatser utomhus arrangeras så att man inte utsätts för vind, eftersom kall luft med hög hastighet på kort tid kan transportera bort stora mängder värme från kroppen.
Vid perioder med mycket låg temperatur kan organisatoriska åtgärder behöva tas till. Det kan handla om byte till andra arbetsuppgifter, sänkning av arbetstakten, begränsning av arbetstiden eller längre pauser i en uppvärmd lokal.
Det är säkert många som drömmer om ett återinförande av köldstämplingen, men det är bara att glömma i byggbranschens hårda konkurrens.
Även om muraren Anders Mella fryser mycket om händer och fötter så ser han positiva saker med arbetet ute i kylan. Det finns inga mygg och det är fruktansvärt skönt att komma in när man varit ute en hel dag.