Kalle Anka har blivit ett behov

Jag tror det är en rubbning. Jag vet inte varför jag måste se Kalle Anka på julafton varje år men det har blivit ett behov. Faktum är att det är fyrtioandra eller fyrtiotredje gången jag tittar på den rutiga färgen.
(Det hade varit en obruten svit om inte hustrun drabbats av svårartad influensa en julafton som vi då fick tillbringa på sjukhuset akutmottagning. Jag minns att jag tyckte det var onödigt att få influensa just då.)
Jag tittar för att se om körschemat är detsamma år efter år. Det är det förstås inte. Nya Disneyproduktioner som ska lanseras tillkommer, gamla försvinner.

Men dessutom är någon klåfingrig typ inne och trixar med basutbudet - det är åtminstone min övertygelse. Den färgade dockan i tomteverkstaden har tillkommit och det är OK både för henne och mig. Men jag är övertygad om att det har medfört att flygturen för det vildsinta flygplanet har kortats.
För många år sedan ringde jag chefen för televisionens barn- och ungdomsprogram och frågade. Men hon blev mest sur. När nu tv bjöd tittarna på ett så fint program borde det inte ifrågasättas, tycktes hon tycka.
Den ansvariga för Disney Norden satt i Köpenhamn och förstod inte frågans dignitet. Så saken har förblivit outredd.

Även i övrigt finns det mycket att fundera över. En fråga är till exempel varför den usla hopklippningen av Robin Hood tillåts hänga med år efter år. Ni vet hur det börjar: Först knycker Robin och hans mannar guldet för kungen och hans väsande vasall och flyr snabbt från borgen. Men sedan kommer alldeles omotiverat scenen när Robin Hood får sin Marion. Som tittare är man helt oförstående. Vem är hon? Varifrån kommer hon? Hur törnbeströdd har de unga tus stig varit eftersom speakern måste påpeka att det ordnat sig på slutet? Frågorna hopar sig.

För ett antal år sedan försökte de programansvariga lyfta ut avsnittet med tjuren Ferdinand. De borde de inte ha gjort. Folkstormen slog till och än sitter Ferdinand och luktar på sina blommar.
Tror jag åtminstone. Kommen så långt i programmet brukar jag få en liten svacka. En ynka julsnaps (eller två) ger upphov till en stärkande eftermiddagsslummer. Men min omgivning försäkrar att Ferdinand är precis som vanligt. Möjligen något slitnare med åren, men det kostar på att lukta på blommor i fyrtiosju år.
Som ni märker: det här är lite knäppt. Men inte värre än att halva Sveriges befolkning bänkar sig framför ettan i tv klockan 15.00 i dag. Övriga kanaler har gett upp och sänder bara repriser.
Ser du stjärnan...