Den slutsatsen drar forskare vid bland annat Uppsala universitet i en europeisk studie, som publiceras i vetenskapstidskriften Scientific Reports.
– Tidigare gjorda mindre studier har varit motstridiga. Några har pekat på positiva, andra på negativa långsiktiga effekter av kaffedrickande på minnet och andra kognitiva funktioner. Vår nya metaanalys talar för att kaffedrickare varken har skäl att oroas över eller hoppas på att deras vana ska påverka sådana intellektuella funktioner, säger forskaren Liisa Byberg, som är docent i medicinsk epidemiologi vid Uppsala universitet.
I analysen slog forskarna ihop resultaten från tio europeiska studier i vilka sammanlagt drygt 400 000 kvinnor och män hade besvarat frågor om sina mat- och dryckesvanor, genomgått olika tester av minne och kognitiv funktion och lämnat blodprover för genetisk analys. Två av studierna som ingår i metaanalysen, Ulsam och Pivus, är gjorda i Uppsala.
Försämrad kognitiv funktion kan kan vara tidiga tecken på demens, till exempel Alzheimers sjukdom, och visa sig som till exempel minskad förmåga att ta in och bearbeta enkel information och försämrat minne.
Några tidigare mindre studier blev mycket uppmärksammade när de pekade på att kaffedrickande skulle kunna minska riskerna för minnesstörningar och alzheimer, men de får inget stöd i den nya metaanalysen.
Kvinnorna och männen som dagligen brukade dricka mer än fyra koppar kaffe presterade varken bättre eller sämre på minnestesterna eller några andra tester av kognitiv funktion – till exempel ett test som mäter reaktionsförmågan – än deltagarna som drack en till fyra koppar kaffe per dag eller deltagarna som inte ens drack en kopp kaffe per dag.
Så kallade epidemiologiska studier som denna, i vilka deltagarna själva hade valt sina kaffevanor och livsstil i stort, kan inte ge säkra svar om orsak och verkan. För det skulle krävas en kontrollerad studie av samma typ som i kliniska prövningar av läkemedel i vilka deltagarna lottas till att få en viss behandling.
Den sortens studier kring effekter av långvarigt kaffedrickande låter sig dock inte göras eftersom alltför många deltagare efter en tid skulle välja att inte längre dricka den mängd kaffe som de lottats att få.
För att ändå få ett säkrare svar på frågan om kaffedrickande lågsiktigt påverkar minne och andra kognitiva funktioner har forskarna utnyttjat det faktum att det finns ärftliga genetiska skillnader när det gäller förmågan att bryta ner och omsätta koffein i kroppen. Även om två individer har samma kaffevanor och livsstil i stort leder sådana genetiska skillnader till att halterna av koffein i blodet och hur länge koffeinet verkar i deras kroppar skiljer sig åt..
Om kaffe, eller i vart fall koffeinet i kaffe, långsiktigt skulle förbättra den kognitiva funktionen borde därför de som av genetiska bryter ner koffein långsamt i kroppen prestera bättre på tester av kognitiv funktion än de som bryter ner koffein snabbt.
– Vi fann dock inga mätbara skillnader när det gällde kognitiva funktioner mellan personer med genvarianter kopplade till snabb respektive långsam nedbrytning av koffein. Det är ytterligare ett belägg för att kaffe helt saknar eller som mest har väldigt svaga långsiktiga effekter på den kognitiva förmågan, säger Liisa Byberg.