Julio älskar fester
Han bjuder familjen, som med honom själv består av sju personer plus barnens respektive. Han bjuder vänner, grannar och arbetskamrater, inte alla samtidigt men ofta. Han har byggt en utegrill enligt argentinsk modell som fungerar i alla väder. Även till nyårsfesten.
Fast då brukar gästerna sitta inne i huset i Gamla Uppsala och äta. Men öppnar han fönstret slinker doften in.
En grillfest ska ta lång tid och det är viktigt att det finns mycket mat. På grillen finns en hylla för vinglas. När han grillar skålar han med passagerarna på tågen som drar förbi. Ibland hinner många tåg passera.
— Jag har det här med grillfester i mig, sen min uppväxt i Argentina. På festerna känner man att man är ledig, man pratar, dricker lite vin. Folk blir öppna och det uppstår värme mellan människor. Det är stunder med en speciell känsla.
Han har bott i Uppsala i 25 år, ungefär lika länge som han levde i Argentina innan han flydde därifrån under diktaturen. Då var han medicinstudent och aktivt engagerad med sin hustru, Maria Grujic, mot diktaturen. Hon var journalist men kidnappades samtidigt som Dagmar Hagelin. Det var 27 januari 1977. Sedan dess har han aldrig fått någon officiell förklaring på vad som hänt henne. Men han är övertygad om att hon inte lever.
— Numera är det väl känt att fångarna torterades, mördades eller kastades levande i havet.
Flydde med små barn
Tillsammans med sina tre små barn, som var två, tre och fyra år då, flydde Julio Coronel från sitt hemland. Först kom de till Brasilien och därefter till Sverige ungefär ett år senare.
I Uppsala kunde han inte fortsätta med sina studier utan började arbeta på Akademiska sjukhuset som respiratorvakt och i dag är han underskötare på brännskadeavdelningen.
— Ideologisk sätt är jag såklart samma människa som jag var i Argentina. Jag reagerar fortfarande mot orättvisor. Hade jag inte gjort det i Argentina hade jag ju inte tvingats fly. Men som flykting uppskattar man livet på ett annat sätt. Jag glömmer aldrig det som hände men livet måste fortsätta och jag vill utnyttja det på bästa sätt. Vi människor är sociala varelser och kan hjälpa varandra. Ensam blir ingen lycklig.
Julio Coronel är lycklig och allra mest tillsammans med andra. Han har sambo, Ulla Hägglund, och fem barn. Vänner och familj har en stor inverkan på hur han upplever tillvaron. Men han skulle kunna vara lyckligare, tillägger han i samma andetag.
Om tillståndet i världen såg bättre ut. Om barn inte dog av svält eller orättvisor.
Så jobbar vi med nyheter