Julia satsar mot Junior-SM

I samband med att Julia Pedersen började på Arlandagymnasiets elitprogram hösten 2010 fattade hon direkt intresse för den då 20-årige ridskolehästen Daddy Cool, kallad DC. En ärrad veteran som bland annat gått nordiska juniormästerskapen.
- Jag red honom nästan varje gång vi var med skolan på Helgestabodarna och red, säger hon.
I början på 2012 blev hon så uppringd av sin lärare Anna Edin-Axelsson.
- Hon hade pratat med ägaren Görel ”Naffe” Adelborg och de erbjöd mig att få tävla med DC i en satsning för att nå Junior-SM i skånska Kågeröd i augusti. Jag tackade naturligtvis ja, säger Julia Pedersen.
Att få tävla på en erfaren dressyrhäst är alltid en fördel, men det är ingen garanti för framgång. Enligt henne är det 50-50 när det gäller hästen respektive ryttarens betydelse för att fungera som ekipage.
-Bara för att en häst kan en viss rörelse betyder inte att den kan det med alla ryttare. Det krävs också att ryttaren kan få hästen att göra rätt och att hästen verkligen vill. Man måste ha ett fungerande samspel för att nå resultat, säger hon.

För att nå Junior-SM fordras först två tävlingsresultat över 62 procent i Medelsvår C och därefter två till i lägst Medelsvår B4 över 64 procent. Det krävdes fyra tävlingar för Julia Pedersen och Daddy Cool för att nå två godkända rundor i Mellansvår C. Den sista kom i Påskdressyren i Botkyrka. Resultatet 65,96 procent räckte till en tredjeplats. Sedan återstod att prestera två godkända resultat i Mellansvår B.
- I fredags deltog vi i Segersta Equestrians tävlingar och fick 65,436 procent, vilket innebar att vi klarade kvalgränsen på 64 procent. En lyckad tävling till och vi är kvalificerade till Junior-SM, säger hon.
Det blir i så fall inte första gången som Julia Pedersen utmärker sig. Hon blev nämligen den andra 16-åringen genom tiderna som lyckas ta hästskötarexamen redan i årskurs ett på gymnasiet. Den första som gjorde det var ”Naffes” dotter, elitryttaren Nathalie Adelborg.

Och precis som Nathalie började även Julia Pedersen med hoppning. Hon var fem-sex år gammal och red på Rävsta ridcenter i Märsta.
- Men en sommar var det fullt på ett ridläger den första sommaren så vi kollade runt vad det fanns för alternativ. Helgestabodarna verkade bäst och jag har blivit kvar där sedan dess, säger Julia Pedersen.
Ägaren Görel  ”Naffe” Adelborg har varit och är fortfarande som en mentor för henne och sköter idag även en del praktiska saker, samt kommer med tips och idéer.
- Hon fick mina föräldrar att köpa min första egna ponny. Den hette Oh So Amazing, men kallades Amy. Jag var 13 år och hade bara haft en foderponny innan, säger Julia Pedersen.
Naffe ville egentligen att de skulle köpa en rutinerad och kunnig ”läromästare”, i stället blev det Amy som precis var inriden.
- Men det blev bra ändå. Jag hoppade på den i knappt två år och vi tävlade upp till Lätt A, säger Julia Perdersen.

Men hoppningen lockade inte och hon gick över till dressyr. Det gick inte så bra i början, vilket kanske inte var så konstigt eftersom det tar ett tag att lära upp en häst och hon fick börja från grunden med Amy. Med tiden gick det allt bättre och de tävlade i Ponnyallsvenskans elitserie med Knivstaortens ryttarklubb.
- Sedan började jag bli för lång för ponny och mamma köpte en unghäst som heter Don Rudi, säger Julia Pedersen.
Idag har var valacken, som kallas Rutan, blivit sex år och har sällskap av lånehästen Waleria hemma på gården.
- Jag hoppas naturligtvis att jag i Don Rudi har en framtida Grand Prix-häst, säger hon.
När det är ridlektioner på skoltid har hon Anna Edin-Axelsson som lärare. Träningen bedrivs i regel som camper över en eller ett par dagar någon gång i månaden, ibland med övernattning.
- Många har sina egna hästar och det går inte att forsla dem fram och tillbaka varje dag för att träna, så lägerupplägget passar perfekt, säger Julia Pedersen.

Detta kompletteras med ett träningspass i veckan med mentorn Mads Hendeliowitz, samt två-tre pass i veckan med Daddy Cool på Helgestabodarna med Anna Edin-Axelssons stöd.
- Dessutom har jag ju mina egna hästar som jag tränar varje dag, samt två andra hästar som jag också är ansvarig för, så det blir flera timmar i sadeln varje dag, säger Julia Pedersen.
Det långsiktiga målet är att hobbyn ska bli hennes framtida yrke, som tävlingsryttare, beridare, tränare, eller kanske en kombination av alltihop.
- Jag tycker redan nu att det är kul att utbilda hästar, egna såväl som andras, och hoppas kunna fortsätta med det även som vuxen, säger hon.