Jul utan anhöriga för svenska soldater
Det blir ingen jul tillsammans med vuxna dottern i år för Anki Gedeborg i Norby i Uppsala. 21-åriga Therese Ekerling befinner sig i Afghanistan som en av soldaterna i den svenska ISAF-styrkan.
- Rädd är jag inte men det är klart att man inte kan slappna av på samma sätt som man gör när man sitter på bussen hemma, säger Therese Ekerling från Uppsala och soldat i svenska ISAF-styrkan.
Foto: Staffan Claesson
- Aldrig i livet.
Så reagerade mamma och pappa första gången de fick veta att dottern planerade att åka till Afghanistan. Det berättar Therese Ekerling själv via satellitlänk från basen Camp Northern Light i Mazar-i-Sharif i norra Afghanistan. Men efter att de diskuterat saken ett tag mjuknade föräldrarna.
- När de verkligen förstod att jag ville göra det här och jag också visade att jag hade förståelse för dem stöttade de mig.
Nu har hon varit på plats i snart en månad och har kommit in i jobbet som stabsassistent i ledningscentralen. Hon koordinerar trupperna när de är ute på uppdrag, men patrullerar också själv ute i fält.
- Rädd är jag inte men det är klart att man inte kan slappna av på samma sätt som man gör när man sitter på bussen hemma. Man måste vara alert på ett annat sätt. Men för att hjälpa får man ta vissa risker.
För det är vad det handlar om för Therese Ekerling: Att hjälpa, att göra en insats.
- Anledningen till att jag ville åka hit var för att bistå afghanerna och nu när man ser hur de har det känns det ännu mer angeläget.
Men när Therese Ekerling är medveten om varje steg hon tar svävar mamma Anki Gedeborg ofta i ovisshet, på gott och på ont.
- När man inte har varit där själv så blir det så overkligt. Det kan fungera som ett skydd, man får låta bli att tänka sig in i hur det faktiskt är, säger hon när vi träffas i hemmet i Norby.
Hon erkänner villigt att om hon hade fått bestämma hade det nog inte blivit något uppdrag i Afghanistan för hennes 21-åriga dotter.
- Första känslan var att övertala henne att inte åka. Men hon hade verkligen tänkt igenom det och hon är klok Therese, hon hoppar inte på vad som helst. Vi litar på henne som person och är övertygade om att hon inte skulle göra något dumt. Men sedan kan man ju råka illa ut ändå, säger hon och drar efter andan en liten stund.
- Fast hon är där för att hon tror att hon kan göra skillnad och då måste vi också tro det. Och jag är verkligen stolt över henne och tycker hon är modig.
Värst var det precis innan Therese for. Nu känns det lite bättre och hon går inte runt och oroar sig för vad som skulle kunna hända hela tiden.
- Det är mest när man hör något på radio eller tv, eller när man slår upp tidningen som man tänker på det. Bara man ser ordet Afghanistan så reagerar man. Det behöver ju inte hända henne något utan det kan vara någon hon känner.
Kontakt håller de via e-post och sedan brukar Therese Ekerling försöka ringa en gång i veckan. Under julhelgen kommer Therese att vara saknad, även om hon faktiskt var bortrest förra julen också, då på resa i Australien.
- Men det var första julen som hon var borta. Det är klart att det blir tomt att hon inte är här. Det kommer nog att kännas både för henne och för oss, säger Anki Gedeborg.
Men Anki Gedeborg vill absolut inte framstå som någon som bara sitter hemma ohc bekymrar sig.
- Det är väl så det är att vara mamma, man är orolig för allt ens barn gör. Men man vänjer sig. Fast sedan är det klart att skulle det hända något - då skulle man bli tokig och vilja åka dit och hämta hem henne direkt!
Så jobbar vi med nyheter