Jul i Uppsala med vänner och främlingar
Sorlande, folkrikt och storslaget på Uplands nation eller familjärt soffmys hos KRIS - juligt så det förslår kan man få det på flera håll en 24 december i Uppsala.
Hos KRIS, Kriminellas revansch i samhället, var firandet blygsammare sett till antalet människor. Men stearinljusvarmt, Kalle Anka-sorligt och julmatsdoftande är det också där. Och det är bara första året Maria Skogman och Emmeli Hultgren arrangerar julfest - Upplands nation har hållt på sedan 1969.
Hej då tomten
I dörren till Uplands nation säger Disa Lagerkvist just hejdå till tomten. Nu ska Disa hem och titta om det möjligen kan dyka upp någon rödklädd även där. Tomtefar och tomtemor vinkar av, och fortsätter sedan välkomna julfirare och visa upp till övervåningen s julbuffé. Små barn får julklapp med sig upp. De äldre testar äktheten i tomtens skägg - det sitter som fastvuxet.
I trappan upp till övervåningen smyger sig sorlet och trängseln på. Sofia Larsson och Oscar de Léon tar en paus i diskandet, men försöker ändå hålla koll på godisbordet - tar snask eller glögg slut fylls det snabbt på. Oscar har jobbat här som frivillig tre jular i rad. Han har ändå inga släktingar här i landet och tycker det är trevligt att ha något att göra. Sofia Larsson tar hemmafirandet på juldagen i stället, då hennes mamma är ledig också.
Ovanligt mycket mat
Inne i stora festsalen sitter Ingrid Sjöblom vid ett av de kortare borden. Hon är riktig veteran här på Upplands - ända sedan slutet av sextiotalet har hon tittat förbi varje julafton.
- Jag kommer mest för lutfiskens skull, ler hon.
- Nej, det är trevligt att gå hit och se folk och äta julmat när man annars är ensam. Då får man lite julstämning och känner sig nöjd när man kommer hem. Men så mycket mat som i år har jag nog aldrig sett här. Har du det, Erna?
Erna Kihlström sitter mitt emot och smakar pepparkaka med färggrann kristyr. Hon tycker också att det är skönt att ha någonstans att ta vägen en dag som denna.
I andra änden av bordet slår sig Tomas Eriksson ner med ett fat julmat.
- Julen känns inte riktigt som när man var liten. Det här är lite socialt i alla fall, man slipper sitta ensam. Annars är det jobbigt under högtider.
Lena Wallensteen är också här för första gången. Hon kom hit med maken Peter och ett gäng gästforskare från världens alla hörn.
- Vi har firat så många jular utomlands och vet hur viktigt det kan vara att bli väl omhändertagen. Så vi tänkte att det kunde vara kul att gå hit tillsammans och uppleva julfirandet.
Samma nivå
Maunu Luukas gillar firandet på Uplands för att han då får chansen att träffa gamla vänner han annars inte ser så mycket av nu för tiden.
- Här är alla på samma nivå. Ingen är högre eller lägre än någon annan, konstaterar han.
När klockan slår tre på eftermiddagen pågår febrilt arbete med att få acceptabel mottagning på den lilla bordstvn i biblioteket. Nog för att man kan Kalles jul utantill, men lite av bilden vill man allt få in. I sofforna framför teven delas på julgodis och kunskap om originalklipp i de olika filmerna. Ute vid julgodiset, ovanför trappan ut i julaftonskvällen, smakar Fathome Sarban på nötterna. Hon tycker att Uplands jul är mycket bra och rolig. Annars skulle hon sitta ensam, så hon hit kommer både julafton och juldag.
Jul med KRIS
På andra sidan ån och järnvägen firar KRIS, Kriminellas revansch i samhället sin första gemensamma jul. Vid middagen var de kanske femton stycken.
- Idén kläcktes när vi insåg hur många som annars skulle sitta ensamma, som inte har familj eller som inte klarar av att fira med dem, förklarar Emmeli Hultgren.
Ute i köket står julbordet fortfarande dukat för eftersläntrare. Det är prinskorv och köttbullar och rödbetssallad också här.
- Ja, det är riktigt traditionellt firande, men samtidigt icketraditionellt, säger Maria Skogman.
Så jobbar vi med nyheter