Jubel, burop och folkfest

Basket

Uppsala Basket spelar Svenska Basketligan, som är den högsta serien. De senaste säsongerna har det blivit slutspel, men respass i kvartsfinal eller semifinal. I år har några hemvändare återvänt till laget, som har öppnat starkt och inger hopp om att nå långt i slutspelet.

Sittkomfort: Fyrishovs plaststolar ger en okej sittkomfort. Särskilt som det faktum att det inte är fullsatt gör att du kan slänga jackan över stolen bredvid.

Luftkvalitet: Det sitter år av idrottande i väggarna och det känns lite instängt. Men rymden i A-hallen gör sitt för att luften ska kännas bra.

Stämning: God. När spelarna presenteras bolmar röken ur rökmaskinerna och publiken jublar för varje namn speakern läser upp och det generella intrycket är att publiken är taggad. Det klappas, jublas och buas. Ljudnivån når nya höjder under en timeout i sista quartern och spelarna har bjudit på sig själva och dansar på en film som projiceras på vita skärmar som hänger ner från taket.

Kiosken: Fyrishov har en kiosk och sen har Uppsala Basket en egen kiosk. I Fyrishovkiosken kostar läsk 20 kronor och korv 15. Kaffe går på 17 (i högsta laget?) och delicatoboll 15.

Musiken: Genomtänkt och ofta med humor. Bra tryck från publiken på både Gagnam style och Everybody dance now.

Underhållning: Allra roligast är när maskoten och en charmigt övertänd kille skjuter ut tröjor i publiken med en t-shirtkanon. En trubadur spelar i pausen, visserligen duktig, men det passar inte riktig in va?

I stolarna bredvid: Ett gäng killar i övre tonåren med träningsväskor. Kanske morgondagens basketstjärnor?

Klacken: Ingen riktig klack men det gör inget när speakern får gensvar på sitt peptalk från stora delar av publiken.

Speakern: Engagerad och varierad i sina utrop och får bra gensvar från publiken. Bäst i test får vi nog säga.

Hockey

City testade: Almtuna IS – Tingsryds AIF (1–3), 3 oktober , Gränbyhallen.
Publik: 1035, lät som: 687






Uppsalalaget Almtuna spelar i näst högsta serien, allsvenskan, och har sina hemmamatcher i Gränby ishall som kallas för ”ladan”. Säsongen 2009/2010 spelade de i kvalserien för ett avancemang till elitserien, men förra säsongen slutade de på elfte plats av 14 lag i allsvenskan.

Sittkomfort: Ståplats på kortsidorna och klassiska fällstolar i plast på långsidorna. Lite kallt om baken men tack och lov får alla som vill låna sittdynor som ökar komforten.

Luftkvalitet: Helt ok. Då och då passerar stråk av gammal hockeytrunks-lukt.

Stämning: Inget jättedrag, men för att vara ärlig mot Almtuna är väl en onsdagsmatch mot Tingsryd inte säsongens största publikmagnet. Engagemanget från publiken är det inget fel på men det är mer diskussioner med kompisen bredvid än att skrika hejaramsor.

Kiosken: Det är väl tilltaget med kiosker och det går åt få sig en kaffe och en bulle på flera ställen runt om arenan. I den stora kiosken är utbudet bra och för den som käkade en klen middag finns både toast och drickyoughurt. Korv med bröd, kaffe och läsk kostar 15 kronor/styck, och bullen får du för en tia.

Musiken: Rappt och stundtals medryckande. Tyvärr tappar det tempo då reklam och annonser får väl stort utrymme.

Underhållning: Puckkastartävlingen är en klassiker och nog så bra som pausunderhållning även om tv:nsom visar andra hockeymatcher lockade ut många i korridorerna.

I stolarna bredvid: Ett gäng kompisar i 50 årsåldern som av samtalen att döma är inbitna fans.

Klacken: Är ganska stor, men hörs förvånansvärt lite. I mitten på andra perioden hörs trumman för första gången. Borde kunna höras mer.

Speaker: Bra engagemang. Spelarpresentationen är riktigt amerikansk med en djup röst som skriker Almtuna i typ en halv minut när spelarna åker in på isen. Kanske tillställningens mest taggade ögonblick?

Innebandy

City testade: Storvreta-Täby (9–0), 23 oktober, Fyrishov.
Publik: 1322, lät som:1497

Storvreta har vunnit SM-guld tre år i rad och dessutom vunnit Champions Cup, som är en turnering för mästare runt om i Europa, två gånger. Man kan utan tvivel säga att Uppsala har världens bästa innebandylag, och Storvreta är dessutom det innebandylag som har högst publiksnitt i Sverige.

Sittkomfort: Det är trångt mellan plaststolarna när det är mycket folk och stelt för långbenta då avståndet mellan raderna inte är så väl tilltaget.

Luftkvalitet: Okej. Det enda skulle väl vara lite rökdoft som hänger kvar efter spelarpresentationen.

Stämning: Laddad stämning till en början, men dör av lite en bit in i andra perioden. Klacken håller i gång och ett taktfast klappande från resten av publiken nästan hela tiden. Tyvärr är variationen på ramsorna lite skral och ljudet från någon form av klapp-grej som har delats ut i publiken tar irriterande stor plats.

Kiosken: Ganska lång kö i båda kioskerna i pauserna. Utbudet är brett, men man saknar en snabbkiosk för bara kaffe eller liknande.
I Storvretas kiosk, Supporterhörnan, kostar kaffe och godbit 10 kronor styck. Dricka kostar 20 och korv 15.

Musiken: Rappt och bra låtval som håller uppe tempot. En del riviga dängor som tänder publiken.

Underhållning: I första periodpausen är det en liten kille som har zorrouppvisning (ett innebandytrick). I andra periodpausen är det bollkastning och det är ju lite av en publikfavorit. Målbollen är också ett lyckat inslag där den spelare som gör mål kastar ut en boll i publiken med olika vinster.

I stolarna bredvid: Två män runt 30 som knappt yttrar ett ljud under hela matchen, men klappar snällt händerna.

Klacken: 8 personer och en trumma. De hejade på och hade ju mycket att glädjas över spelmässigt, men kanske borde de sätta sig ner och skriva lite fler ramsor. Alla visste ju att de älskar vreta efter bara 5 minuter.

Speakern: Gör spelarintervjuerna bra, men måste komma på något nytt att peppa publiken med.

Bandy

City testade: Sirius-Gais (2–5) 26 oktober, Studenternas.
Publik: 1382, lät som: 1514

Uppsala är en klassisk bandystad eftersom finalen spelades här i över 20 år, innan den i år flyttar till Stockholm. Sirius bandy spelar i Elitserien, högsta serien, och är ett lag som normalt kämpar om en plats i slutspelet. Förra året slutade de dock elva av 14 lag och missade därmed kvartsfinalerna.

Sittkomfort: Bara en bråkdel av huvudläktaren har sittplatser. På bandy står man och trampar för att hålla värmen.

Luftkvalitet: Friskast i stan, men i kallaste laget. Kör underställ, mössa och dubbla handskar för om det blåser lite blir det riktigt kallt på Studenternas.

Stämning: Tio minuter innan matchstart känns det som att det ska bli en tråkig tillställning, men folket fyller på och skurar av applåder smattrar tätt vid spelarpresentationen. Stämningen är varm och hjärtlig trots kylan. Kanske ligger det någonting i det där med att bandypubliken ofta värmer sig med något starkt, för det är härligt sorligt.

Kiosken: Många kiosker som hanterar köerna bra. Men bara en inomhus och den är populär kalla kvällar. Korv med bröd, dricka och varm choklad kostar 20 kronor styck. Godbit kostar 15 kronor och klassikern varm saft en tia. Finns även hamburgare för 40 spänn.

Musiken: Här skiljer sig bandyn rejält från övriga sporter i och med att det inte finns några naturliga pauser i spelet förutom målen. Något oväntat spelas Eminems gamla dänga One Shot (utan vocals) till spelarnas entré.

Underhållning: Ingen underhållning vare sig före match eller i pausen.

På platserna bredvid: Gubbar i Siriusmössor (en kör hardcore i keps) som är upprörda över både domaren och resultatet.

Klacken: Sirius klack Västra sidan är den bästa klacken bland vintersportlagen. De är relativt många och från första stund håller de i gång med ett varierat utbud av ramsor och sånger i ofrivilliga stämmor.

Speakern: Håller sig till att vara informativ och kör korta spelarintervjuer i pausen. Här är det klacken som peppar publiken.