Jöta El är ett av de företag i Uppsala som drar nytta av att det byggs många nya bostäder här i staden och i Stockholm. I Uppsala har man uppdrag åt bland andra JM, och utför elinstallationer i många Uppsalabors framtida bostäder.
Så i takt med att bostadsbyggandet håller hög tak, måste elföretaget växa. På de fem senaste åren har omsättningen fördubblats.
– Det är roligt att jobba i ett företag som växer. Det är många unga som anställs, och det är kul att få vara med och ta in nya människor i branschen, säger Björn Hanell, montör som har jobbat tre år på Jöta El och nu är med på bygget av Tornet på Portalgatan.
Förra året anställde företaget tio personer. I år blir det lika många. Ett problem med den snabba tillväxten är att hitta utbildad personal. Bristen på elektriker och problem med att växa ännu fortare gör att företaget ofta tackar nej till nya uppdragsgivare.
– Det är mycket förfrågningar som hamnar i papperskorgen, säger Johan Öjdahl, vd.
För ett par år sedan var läget ett annat. Kring 2008 föll konjunkturen. Då var man kring 30 anställda. Ingen behövde sägas upp, men året efter blev företagets första förlustår, med över två miljoner kronor minus i kassan.
– Marknaden dog, men vi ville inte säga upp folk. Vi tog uppdrag för lägre priser, bara för att behålla vår personal. Det kostade oss ganska mycket. Men när konjunkturen vände stod vi med manskapet klart.
Företaget startade 2004. Johan Öjdahl och Thomas Andersson hade varit kolleger på elföretag i många år, när de 2004 tog steget att starta eget. Drivkraften var att ha roligt på jobbet, helt enkelt. Deras initialer fick bli namnet – Jöta. Firman höll till i en källare i Svartbäcken. Men det som från början var tänkt att vara ett litet företag tog en annan riktning.
– Våra beställare frågade om vi ville räkna på större jobb. Sedan rullade det på.
Femton anställda var en bra storlek på företag, tänkte de. Då är det lagom stort för att ha kvar en bra gemenskap. Den gränsen passerades rätt snabbt.
Hur är det nu, är det fortfarande roligt när ni är 48?
– Ja, det är det. Men det är på ett annat sätt än när det var vi två som satt med en termos i ett hus, säger Johan Öjdahl.