"We're fucking carpenters", säger Wenzel upprört. Snällt översatt: "Vi är snickare".
En och en kommer de fram ur skogen. Iklädda samma typ av kläder, med liknande stavar och samma plågade ansiktsuttryck.
Först Tim fremder freireisender Zimmerer, sedan Wenzel fremder freireisender Tischler och slutligen Daniel fremder freireisender Zimmerer. Alla tre är ute på äventyr. I minst tre år och en dag färdas de runt världen.
Nu är de på väg till Tierp.
– Jag har rest i två och ett halvt år, säger Wenzel som är den mest pratglada i trion.
– Jag har varit i Tyskland, Schweiz, Kanarieörarna och så vidare. Efter Skandinavien vill jag åka till Sydamerika, säger han.
På håll påminner de om amishfolk med sina hattar och mörka kläder. Männen säger också att de flesta misstar dem för "religiösa fanatiker".
Egentligen är de tyska hantverkare ute på en traditionell resa, en så kallad gesällvandring eller "tippelei" som det också heter på tyska. Efter vidare läsning visar det sig att fenomenet har anor från medeltiden, och kan ses som en modern föregångare till det nuvarande sabbatsåret.
Av en slump ser vi dem i skogen vid en motorvägspåfart vid Månkarbo. De ser förvånade ut när vi stannar, trots att de har ägnat nästan hela sin vakna tid de senaste månaderna åt att försöka få lift.
För tre män som är beroende av människors gästfrihet är Sverige uppenbarligen inte det bästa landet att besöka.
– Det är mycket dåligt här i Sverige. Människor är så distanserade. Vi kan få vatten, men det är väldigt svårt att hitta någonstans att sova eller att få skjuts.
Enligt traditionen får de inte betala för transport eller sovplats. Så i Sverige har de mest sovit ute, under en presenning, i regnet. Dessutom har de inga mobiltelefoner, och orsaken till deras annorlunda efternamn är att de är ute just på den här resan. Familjenamnen har tvingats åt sidan i några år, så i stället heter de fremder freireisender Zimmerer/Tischler. Det betyder ungefär "främmande fritt resande snickare".
Orsaken till vandringen är att de ska utvecklas i sina yrken, få livserfarenhet och "öka förståelsen mellan olika folk". Därför får de inte vara fem mil eller närmre från sin hemstad, "dödszonen" som de lite skämtsamt kallar den.
Enligt en obekräftad uppgift ska antalet vandrande gesäller i Tyskland vara cirka 500 per år.
– Vi har inte lärt oss så mycket i Sverige. Inga andra hantverkare vill prata med oss. Däremot arbetade vi några dagar i Helsingborg i utbyte mot husrum. Men då lärde vi oss inget av någon annan, då jobbade vi bara.
Vart är ni på väg nu?
– Till Gävle. Kan ni skjutsa oss dit?
Det är nog lite långt tyvärr...
– Okej, men Tierp då? Eller något ställe med kaffe.
Låt gå för det. En halvtimme senare kliver de ur bilen i centrala Tierp och plockar upp sina käppar och påsar med blöt packning i bagageutrymmet.
Tierpsborna tittar storögt på de tre männen när de med bestämda steg går in i mataffären. Wenzel, Tim och Daniel bryr sig inte. De är hungriga, trötta och blöta. Och ensamma.
– Ingen vill prata med oss. De tror att vi är religiösa och vill sälja biblar, säger Wenzel.
Det kanske blir bättre när ni kommer längre norrut, resonerar vi. Vårt försök att sprida hopp ger ingen reaktion alls.
– Tack för skjutsen, säger de.