Johanna har haft korsett i tre år

Sommarlovet 2005 blev mamma Maria orolig för sin tioåriga dotter. Plötsligt hade området kring Johannas nyckelben börjat bukta utåt.
- Mamma blev rädd att det var cancer och ringde skolsyster. Hon trodde att det var skolios, berättar Johanna Stedt.
I september fick Johanna en remiss till röntgen på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Det visade sig att skolsysters gissning stämde. Hon hade en krök på 30 grader på sin ryggrad. Läkaren tyckte att de skulle avvakta lite, men i december hade kröken ökat till 32 grader.
I januari 2006 fick Johanna sin första korsett.
- Jag hade ingen aning om vad skolios var och trodde att korsetten skulle vara som ett skärp. När jag fick se den första gången blev jag helt vettskrämd. Det var hemskt.

I dag är Johanna 14 år och har haft korsett i tre och ett halvt år. Hon har växt mycket sedan hon fick sin första korsett och är inne på sin sjätte nu. Korsetten börjar nedanför höften och går upp till armhålan. Den sitter hårt spänd kring överkroppen för att låsa ryggraden i ett så rakt läge som möjligt.
Det finns märken på baksidan som visar hur hårt korsetten ska sitta. Johannas familj och kompisar hjälper henne med att ta på den.

- Vissa klarar att sätta på sig korsetten själva, men jag tycker att det är jättesvårt. Och jag har jättebra kompisar som alltid har stöttat mig.
Det är någonting hon är väldigt tacksam för. Korsettbehandlingen kan kännas som ett evighetsprojekt när det gör ont, blir svårt att sova, äta och röra sig som man är van vid.
- Det var jättejobbigt i början, men jag försöker tänka på att det här bara är en liten del av mitt liv. Och att det är mycket bättre än att behöva steloperera sig.

När Johanna fick korsetten fick hon vänja sig vid den i sin egen takt. Första dagen blev det bara en timme. Det kändes ovant och gjorde ont.
- Andra dagen skulle vi ner på stan och köpa nya jeans till mig eftersom ingenting passade längre. Jag tror att jag klarade två timmar innan pappa fick ta den i en kasse.
Efter två veckor hade hon korsetten i skolan första gången.
- Jag hade den på mig fram till lunch, sen ställde jag den på katedern så att alla fick se hur den såg ut.
Hon tyckte att det var bäst att alla i klassen fick reda på att hon hade skolios.
- Jag ville inte att någon skulle undra om det buktade ut lite på min rygg eller så.

Skolsyster förklarade för klassen vad skolios är för någonting. Sedan skrev hennes lärare ut det i ett veckobrev. Johanna och hennes familj tyckte att det blev bäst så.
- Vi var ju så små när skolsyster berättade och då var det bra att de kunde fråga sina föräldrar om det senare. Jag var rädd att alla skulle börja behandla mig som om jag var sjuk, men så blev det inte.
Men det var många som var nyfikna, och det är det fortfarande.
- Om jag tar av mig min korsett på stranden, till exempel. Då kan folk kolla på mig konstigt. Men so what? Jag bryr mig inte, folk får tänka vad de vill.

Just varma sommardagar känns korsetten extra jobbig att ha på sig.
- Det blir varmt, sticks och kliar. Jag kan inte ligga på stranden hela dagar. Men när jag är där har jag ett linne över korsetten och sen när jag badar tar jag av mig den.
Johanna har på sig korsetten 23 timmar om dygnet. Hon tar av den en halvtimme på morgonen när hon tvättar sig och på kvällen när hon duschar. De dagar hon dansar street dance eller spelar tennis har hon den av lite längre. På skolgympan har hon valt att ha den på sig. Hon kan vara med på det mesta ändå.
Det har varit vikigt för Johanna att inte låta skoliosen förändra den hon är och påverka hennes intressen. Hennes stora klädintresse till exempel.

- Modet passar mig väldigt bra. Det är inga magtröjor och jättetighta kläder utan lite större tunikor och så. Och inte så låga jeans, utan lite högre byxor.
Hon följer nästan alla modebloggar och vill läsa en gymnasielinje med designinriktning. Den stora drömmen är att vara en av alla designers på modeveckan i New York.
- Det första jag skulle designa är ett korsettlinne. De som finns nu är ganska klumpiga och går jättehögt upp i halsen. Jag har säkert hundra linnen och brukar klippa i en del så att de funkar till urringade tröjor.

Läkarna tror att Johanna har ungefär ett år med korsetten kvar. Hon är 174 centimeter lång nu och kommer troligen att stanna kring 177.
- Kröken ska halveras, och det har min gjort. Sen kommer den att gå tillbaka till de 32 grader den var från början, men troligtvis inte bli värre. Jag vet inte hur det kommer att sluta, men jag har i alla fall gjort så gott jag har kunnat, säger Johanna.

Johanna har haft korsett i tre år

Enköpingstjejen Johanna Stedt fick sin första korsett när hon var tio år gammal. Tre och ett halvt år senare är hon inne på sin sjätte. I framtiden vill hon bli modedesigner och nummer ett är att hjälpa andra med skolios.