– Sverige är ett historiskt föredöme när det gäller att utrota jodbrist, men dessvärre används inte metoderna som varit så framgångsrika här i stora delar av övriga Europa. Särskilt bekymmersamt är att många spädbarn löper risk för livslånga skadliga effekter av jodbrist i ett Europa där minst vart tredje hushåll har ett klart undermåligt intag av jod, säger Mehari Gebre-Medhin, professor emeritus i internationell barnhälsovård vid Uppsala universitet.
Grundämnet jod behövs för att sköldkörteln ska kunna tillverka sköldkörtelhormoner, som reglerar utvecklingen av viktiga organ under fostertiden och som livet ut fortsätter att sköta en rad viktiga funktioner i kroppen.
Förstorad sköldkörtel, struma, är den mest kända följden av jodbrist och kan ge symtom i form av till exempel trötthet, nedstämdhet, frusenhet och minnesstörningar. Mindre känt är att jodbrist under fostertiden och de första levnadsmånaderna är den viktigaste enskilda orsaken till mental utvecklingsstörning, så kallad kretinism, i världen.
– Därför är det av stor vikt att gravida och ammande kvinnor får i sig tillräckligt med jod för att säkerstställa att barnet utvecklas normalt. Mest förödande är förstås kraftig jodbrist, men även lindrig jodbrist kan störa hjärnans utveckling och leda till en bestående intellektuell funktionsnedsättning, säger Mehari Gebre-Medhin.
Under 1800-talet och några årtionden in på 1900-talet var både struma och mental utvecklingsstörning till följd av jodbrist vanlig i Sverige, framför allt i områden med jodfattiga jordar i bland annat Gästrikland, Småland och Dalarna där närodlad potatis var basföda.
I Sverige minskade både struma och utvecklingsstörning till följd av jodbrist kraftigt efter att ett program för att höja jodintaget i befolkningen startade 1936. I programmet ingick att öka medvetenheten om vikten av att få i sig tillräckliga mängder jod och äta jodhaltiga livsmedel som mager fisk, skaldjur, ägg och mejeriprodukter, men allra viktigast var att införa frivillig jodberikning av hudshållssalt.
– Att jodberikning av salt har varit en så viktig framgångsfaktor, både hos oss och i flera andra länder, beror på att praktiskt taget alla människor använder hushållssalt. Därför är det anmärkningsvärt att de flesta hushållen i Europa inte har tillgång till jodberikat salt som en hjälp att tillgodose sitt jodbehov, säger Mehari Gebre-Medhin.
Även Världshälsoorganisationen har flera gånger varnat för de negativa hälsoeffekterna av att befolkningarna i stora delar av Europa saknar tillgång till jodberikat salt.och har dåliga kunskaper om betydelsen av jod.
– Med undantag för i de skandinaviska länderna, med Sverige i spetsen, har vi i dag inte full inblick i den europeiska befolkningens intag av jod och än mindre på hur vanlig jodbrist är. Det finns skäl att befara att en inte obetydlig andel av barnen i övriga Europa riskerar att påverkas negativt av jodbrist under en kritisk period av sina liv, säger Mehari Gebre-Medhin.
Mehari Gebre-Medhin, som forskat kring jod- och jodbristsjukdomar i 25 år, är en av 30 experter i det tvärvetenskapliga forskningsprojektet EUthyroid. Projektet arbetar med att i detalj kartlägga intaget av jod och förekomsten av jodbristssjukdomar i 27 deltagande länder, med störst fokus på gravida kvinnor och effekter av jodbrist på barnets intellektuella utveckling.
Meningen är att experterna med denna kartläggning som grund ska föreslå lämpliga åtgärder som de nationella myndigheterna kan genomföra för att harmonisera och förbättra intaget av jod i Europa och för att hålla koll på att invånarna verkligen får i sig tillräckligt med jod.
– Helt avgörande är att ständigt sprida kunskap om, säkerställa tillgång till och uppmuntra regelbundet intag av joderat salt hos alla befolkningsgrupper, i synnerhet under graviditet och amning, i hela Europa. För att med jämna intervaller kunna belägga att gravida och ammande kvinnor verkligen får i sin tillräckligt med jod har vi rekommenderat ett laboratorietest, som mäter halten av ämnet thyroglobulin i blodet och som vi i Uppsala tidigare visat ger den bästa bilden av jodstatus, säger Mehari Gebre-Medhin.
Ännu är kartläggningen inte avslutad, men en del resultat som framkommit från projektet pekar på att det finns stora hälsovinster att göra på att utrota jodbrist i Europa. I höstas publicerades til exempel en delstudie från Tjeckien enligt vilken förekomsten av sköldkörtelsjukdomar – varav de flesta kan ha koppling till jodbrist – i det landet på bara fyra år hade ökat med någon procentenhet.
Under intervjun framhåller Mehari Gebre-Medhin gång på gång Sverige – med dess samarbete och samsyn mellan forskare, myndigheter och företag – som ett föredöme när det gäller att eliminera jodbrist och jodbristsjukdomar i samhället. Men hur långsiktigt säkert är egentligen det svenska programmet? Vad händer till exempel om ojodiserat flingsalt fortsätter att växa i popularitet eller om befolkningen fullt ut följer Socialstyrelsens rekommendation att dra med på konsumtionen av salt för att motverka högt blodtryck och hjärt-kärlsjuklighet?
– I dag har de allra flesta svenskar nog marginaler för att sänka sitt totala saltintag och av och till använda ojodiserat flingsalt på laxen utan att riskera jodbrist. Samtidigt är det enormt viktigt att kunskapen och erfarenheterna hålls levande. Vi har alla ett enormt moraliskt ansvar för att på ett seriöst och balanserat sätt skydda barn från de potentiellt förödande effekterna av jodbrist, säger Mehari Gebre-Medhin.