Joakim drabbades av gatuvåldet
Natten mot 12 februari på väg hem från krogen drabbades Joakim Fohlman av gatuvåldet. Kraftiga knytnävsslag krossade näsbenet, spräckte okbenet och ögonbottnen. Efter ett halvår är han ännu inte återställd. Och han vet inte om han någonsin blir det.
Vid konditori Fågelsången möttes kontrahenterna igen och Joakim Fohlman blev nedslagen efter viss munhuggning. Den åtalade mannen hävdar att det var Joakim som muckade gräl och sedan attackerade honom.
- Han slog mig med båda händerna. Då slängde jag upp en hand. Jag vet inte var den träffade men killen åkte i gatan, säger den åtalade.
En kompis till den åtalade hördes en vecka senare av polisen och stöder den versionen.
- Men jag vet ju vad som hände. Deras version är fullständigt påhittad, säger Joakim Fohlman.
UNT träffade honom första gången några dagar efter nedslagningen strax innan han opererades. Nu träffas vi på Joakims kontor för att prata om tiden efter operationen och fram till nu.
Ute värmer sommarsolen. Utsikten utanför kontorsfönstret bjuder på grönskande kastanjeträd, Fyrisån och domkyrkan. Normalt skulle Joakim Fohlman njuta av tillvaron. Men det gör han inte. Knytnävsslagen utanför Fågelsången förändrade Joakim Fohlmans liv. Liksom det gjorde för många i hans omgivning som också påverkats.
- Jag hade ingen aning om alla konsekvenser, sociala, fysiska och psykiska, som det förde med sig att drabbas av det så kallade vardagsvåldet, ett absurt ord förresten, som om det är någonting som vi måste acceptera.
Innan nedslagningen var Joakim Fohlman en socialt intresserad och aktiv person som ofta gick ut och träffade kompisarna på fritiden berättar han.
- Efter det som hände har mitt sociala liv utanför företaget minskat. Jag har istället stannat hemma och tagit det lugnt tillsammans med min flickvän.
- Humöret tynger ner mig. Jag har känt en rädsla att gå ut. I början till och med under dagtid.
- Jag har blivit mer observant när jag rör mig utomhus. Jag håller koll på människor runt omkring, kontrollerar noga att en person jag möter passerar på normalt vis.
Joakim befarar att det kommer att ta lång tid innan den här känslan försvinner och allt förhoppningsvis blir normalt igen. Det har varit och är svårt att glömma vad som hänt. Den fysiska smärtan har påmint.
- I tre månader hade jag ont. Inte så konstigt. Näsbenet slogs ju av på flera ställen, okbenet likaså. Bihålan bakom ögat var intryckt sju millimeter och krackelerad på flera ställen.
Vid operationen fick Joakim Fohlman en titanbit fastsatt som förstärkning i det krossade okbenet.
Efter den senaste undersökningen räknar Joakim Fohlman med att det kan bli aktuellt med en ny operation, för att "fixa näsan".
- Den är sned och jag kan inte andas som förr. Det tar emot som om jag är ordentligt förkyld. Dessutom har jag en nervskada som består, med känselbortfall i tänderna framför allt.
- Det går inte att glömma vad som hänt när jag ser min sneda näsa i spegeln eller varje gång jag borstar tänderna utan att känna två av tänderna.
- Jag pratade nyligen med "min" kirurg som sade att en nervskada som min normalt läks efter tre månader, eller kanske aldrig. Det känns inte ett dugg kul.
Och att ta tag i frågan om en ny näsoperation har inte blivit av. Just nu orkar han inte ens tänka på att gå igenom en sådan pärs. Han känner dessutom en uppgivenhet över att rättegången ännu inte blivit av, efter sex månader.
Ett rättegångsdatum var bestämt till för en tid sedan. På eftermiddagen dagen innan kom beskedet att rättegången ställts in på obestämd tid. Den åtalade var utomlands.
- Jag hade laddat mentalt inför rättegången och inför obehaget att möta killen som slog ner mig. Samtidigt hade jag sett fram emot och hoppats att rättegången kunde bli början till ett avslut och att livet sedan kan gå åt rätt håll igen.
- Från dag ett kände jag att jag över huvud taget inte ville driva den här processen. Jag fick till slut tvinga mig till ett beslut att inte låta det hela bara passera och att gärningsmannen inte skulle ställas till svars.
- När beskedet kom att rättegången var inställd kände jag en stor tomhet och uppgivenhet. Nu måste jag mentalt börja om processen inför rättegången. När den nu blir av "någon gång i höst".
Så jobbar vi med nyheter