"Go down, better" och "No you are not going to die, we will do this together" blev Jënni Jalonens tvÄ mantran fÀrden ner.
Uppe pÄ 6 000 meters höjd sprack drömmen. Jënni Jalonen frÄn Uppsala satt i sitt tÀlt pÄ berget Himlung Himal i Nepal och reflekterade över hur hon skulle kunna ta sig till en Ànnu högre höjd.
Med huvudvÀrk, illamÄende och lÄg energi intalade hon sig sjÀlv att resan kunde fortsÀtta, men nÀr hon började spy satte hennes vÀn Nico stopp för Àventyret.
â Jag började grĂ„ta för jag mĂ„dde sĂ„ dĂ„ligt. Det var tur att han sĂ„g allvaret och att jag var tvungen att ta mig ned. Jag hade tappat kontrollen över mina muskler och sĂ„g inte helt, men jag skulle gĂ„ ned med mina stavar. Det var som att jag hade druckit 10 liter vodka, sĂ€ger JĂ«nni Jalonen.
Fem steg fram. Vila. Fem steg till. KrĂ€kas. JĂ«nni Jalonen hade fĂ„tt HACE â extrem höjdsjuka som Ă€r livshotande. Det visste hon dĂ€remot inte dĂ„. I stĂ€llet för att gĂ„ upp mot nĂ€sta lĂ€ger började fĂ€rden nedĂ„t tillsammans med Nico som ocksĂ„ hade tĂ€nkt ta sig till toppen.
â Jag tror det var nĂ„gon form av överlevnadsinstinkt som vĂ€cktes i mig. Jag visste att jag var tvungen att gĂ„ ned. Det enda jag ville var att sova, men det fĂ„r man absolut inte göra. Vid ett tillfĂ€lle lade jag mig pĂ„ en sten och kĂ€nde att hela kroppen höll pĂ„ att stĂ€nga av. Jag sa till Nico att jag inte var redo att dö Ă€n.
NÀr det blev alldeles för tungt och svÄrt blev Jënni Jalonen buren av en annan klÀttrare som hon gjort sÀllskap uppför berget med.
FÀrden tog flera timmar och hon skulle bestÀmt klara av det sjÀlv, trots att hon började tappa kontroll över kroppen.
En fem meter hög vÀgg erövrades, trots att kroppen sade ifrÄn. En bergvÀgg var hon ocksÄ tvungen att vira sig ned för. LÄngsamt gick det och illamÄendet kom tillbaka. Hon var tvungen att stanna och krÀkas i luften innan fötterna var pÄ marken igen.
â Jag drĂ€mde in i vĂ€ggen flera gĂ„nger och hade ingen kontroll. Min enda tanke var att jag mĂ„ste hĂ„lla i repet och inte slĂ€ppa taget. Helt otroligt att jag lyckades.
Efter flera timmars gÄng anslöt tre ytterligare personer som tillsammans bar ned Jënni Jalonen över glaciÀren med hjÀlp av en bordsduk.
NÄgot som vana bergsklÀttrare packar ned i vÀskan Àr medicinen Diamox som hjÀlper kroppen att vÀnja sig vid höjden. Men den hade glömts kvar vid lÀgret.
â DĂ„ tryckte jag pĂ„ SOS-knappen för dĂ„ förstod jag hur illa det var, sĂ€ger hon.
LÀget blev sÄ pass allvarligt att Jënni Jalonen fick bÀra syrgasmask sista biten.
Resterande bit fick hon hÄlla sig fast pÄ Nicos rygg. Hon kunde inte gÄ lÀngre, det gick inte. TerrÀngen var svÄr med snö, sten och klippor. NÀr de snart var framme kom tre nepalesiska mÀn som hade tagit sig upp för att hjÀlpa till.
â De hade med sig en bordsduk som de virade in mig i för att lĂ€ttare kunna bĂ€ra mig. De tog ett steg i taget över morĂ€nen, andades ut och tog nĂ€sta steg. Det kan inte ha varit lĂ€tt. Imponerande insats, jag Ă€r otroligt tacksam.
Utan problem tog sig Jënni Jalonen till 6000 meters höjd. Dagen efter fick hon vira sig ned för samma bergsvÀgg fast med höjdsjuka.
Egentligen hade Jënni Jalonen behövt evakueras frÄn lÀgret dÀr Àventyret upp mot toppen tog slut.
â Min kontaktperson kunde se pĂ„ kartan att jag var pĂ„ vĂ€g ned och frĂ„gade om jag behövde helikopter, men de meddelandena sĂ„g jag inte förrĂ€n efter.Min pojkvĂ€n fick sedan veta att det var ett nödfall pĂ„ gĂ„ng och organiserade rĂ€ddning. Jag hade egentligen behövt det direkt men det var ocksĂ„ en röd dag i Nepal sĂ„ helikoptern kom först dagen efter.
BergsklÀttraren Jënni Jalonen tog sig till Nepal för att slÄ vÀrldsrekord, dÄ hon skulle ta sig upp pÄ toppen sÄ snabbt hon kunde.
Sista natten nere i baslÀgret fick Jënni Jalonen spendera med syrgasmask. Dagen efter flögs hon över bergstopparna till akuten i Katmandu och fick beskedet att hon hade vÀtskesvullnader i hjÀrnan. DÄ bekrÀftades det att det var HACE.
â Jag blev inte sĂ„ förvĂ„nad men jag insĂ„g dĂ„ att det var allvarligare Ă€n vad jag trodde. DĂ„ kom kĂ€nslorna ikapp mig. Jag Ă€r sĂ„ tacksam för att det hade gĂ„tt sĂ„ bra Ă€ndĂ„ för det Ă€r livshotande.
Jënni Jalonen efter hÀndelsen: "Jag har alltid varit en nervös person, jag Àr inte lÀngre rÀdd för smÄgrejer. Det Àr jÀtteskönt, jag kÀnner mig lugn i sjÀlen pÄ nÄgot vis".
I dag har Jënni Jalonen balansen och synen tillbaka. HjÀrnan har dock inte ÄterhÀmtat sig helt.
â Jag fick inte fram orden sĂ„ bra och kunde inte riktigt fokusera med ögonen nĂ€r jag kom hem till Sverige. Det Ă€r borta nu men jag orkar inte med lika mycket som innan.
MĂ„let med resan var att göra ett rekordförsök pĂ„ berget som Ă€r 7 126 meter högt. Hon skulle ta sig till toppen och tillbaka pĂ„ ett försök â och göra det sĂ„ snabbt som möjligt.
Jënni Jalonen, 29 Är, frÄn Uppsala skulle ta vÀrldsrekord i Nepal men fick höjdsjuka.
Nu Àr Jënni Jalonen hemma i Uppsala igen. Innan hon beger sig vidare frÄn intervjun fÀster hon blicken i himlen.
â Jag har respekt för det som hĂ€nde men jag har lĂ€rt mig sĂ„ mycket nytt. Mer Ă€n om allt hade gĂ„tt vĂ€gen. Jag Ă€r mer kapabel Ă€n vad jag tror.
Just nu har hon inga planer pÄ att göra ett nytt försök.
â KĂ€nner jag mig sjĂ€lv rĂ€tt kommer suget komma igen. DĂ„ kommer jag förhoppningsvis lĂ€ngre pĂ„ mina nya lĂ€rdomar Ă€n vad jag gjorde denna gĂ„ngen, sĂ€ger hon.