Videon är inte längre tillgänglig
Vid bordet bredvid oss på konditoriet sitter en kvinna i solglasögon och äter en bakelse. Kanske finns Jim Silverberg Solblads ena njure i hennes kropp. Eller kanske i någon av männen i blåställ vid bordet bakom.
Nej, sannolikheten är ju minimal. Men någonstans går det faktiskt runt en person som fått ett nytt liv tack vare Jims njure.
– Jag tänker inte särskilt ofta så längre, men när jag gör det blir jag lite varm. Jag är stolt över det jag gjort, säger Jim Silverberg Solblad.
Han har i hela sitt liv, i alla fall sedan tonåren, funderat över hur han kan bidra till att göra världen lite bättre. Men att borra brunnar i Afrika och liknande är inte hans grej, som han uttrycker det.
– Så jag funderade: vad kan jag göra då? Och så läste jag en artikel om någon som donerat en njure till en okänd. Jag har alltid varit intresserad av fysiologi och är inte rädd för blod eller sjukhus. Så jag kände, det här kan jag göra.
Jim läste på och insåg att det visserligen fanns risker – som det alltid gör vid operationer – men att de var förhållandevis små.
LÄS MER: Partners vanliga som donatorer
– Särskilt i jämförelse med vad mottagaren får, nämligen ett helt nytt liv.
Han kontaktade landstinget, där det tog tid att ens hitta någon som förstod vad han menade; ge bort ena njuren bara sådär? Men till slut kom han rätt och en lång utredning drog igång, där hans fysiska hälsa utreddes grundligt. Men också hans mentala mående: man vill vara säker på att en person som vill donera anonymt inte är psykisk sjukt och att hen gör det av rätt anledning.
När operationsdagen väl kom kände Jim mest en lättnad över att det äntligen blev av. Operationen gick bra. Den första tiden hade Jim ganska ont, men efter ett par månader var han helt återställd och tillbaka på jobbet. All förlorad arbetsinkomst fick han ersättning för – men först efter stora mängder pappersarbete.
– Där kan jag ju tycka att vården borde bli bättre och hjälpa till. Det känns som att det borde räcka med att man ger bort sin njure.
Varje år går Jim och kollar hur hans numera enda njure mår. Värdena visar att den kompenserat för förlusten av den andra njuren. Den har vuxit och blivit bättre på att rena blodet än innan operationen, berättar Jim fascinerad över kroppens förmåga.
Sverige var första land i Europa att säga ja till anonyma organdonationer. 2004 skedde den första operationen. På Akademiska sjukhuset, ett av fyra sjukhus som genomför njurdonationer, har det sedan dess genomförts sex anonyma donationer och totalt i hela Sverige 22.
Vid vilket sjukhus Jim opererades och när kan vi inte berätta. Tanken är ju att donationen ska vara just anonym, både för givarens och mottagarens skull.
– Det ska inte finnas någon tacksamhetsskuld. Jag vill verkligen inte att någon ska gå runt och känna det gentemot mig.
Jim är medlem i föreningen Mer organdonationer, MOD, och där har han fått kontakt med en annan anonym donator.
– Det var ganska skönt att få höra hennes upplevelse. Annars känner man sig ganska ensam i det här.
Från omgivningen får Jim hela spektrat av reaktioner. En del kallar honom galen, andra en hjälte. Men han är varken eller, säger han.
– Jag har en massa fel och brister precis som alla andra. Om jag kan göra det här, då kan vem som helst det. Och jag tror att många fler skulle vilja, bara de får veta att man kan.
Har du gjort ditt för världen nu?
– Nej, haha, jag funderar varje dag på vad jag kan göra i vardagen för att göra världen lite bättre. Det tycker jag att alla ska göra.
LÄS MER: Nytt liv med nya lungor