Hej, vi kommer från Socialdemokraterna!
Landstingsrådet Vivianne Macdisi och Monica Östman, vice ordförande i plan- och byggnadsnämnden, har knackat på hemma hos Tora Tomas Poroma i valdistriktet Tuna Backar-Ärna. Hon har inget emot en pratstund men säger sig vara helt ointresserad av politik.
– Jag kommer att rösta, men de där debattprogrammen i tv blir man sannerligen inte klokare av.
– Men du är ändå samhällsintresserad? Vilka frågor är viktigast för dig? undrar Vivianne Macdisi.
– Bättre lön åt sjuksköterskor. Jag har själv varit sjuksköterska.
Sjukvårdspolitikern Vivianne Macdisi skiner upp.
– Det är en fråga vi driver!
– Jo, fast det säger ju alla partier, säger Tora Tomas Poroma.
Vivianne Macdisi och Monica Östman tackar för att de fick störa och går vidare.
– Första gångerna man knackar kan det vara lite nervöst, men det släpper när man väl har varit ute. Det är förvånande hur många som har kopplingar till vården. Jag får jättemycket synpunkter, och jag är ju där för att lyssna, säger Vivianne Macdisi.
Till sin hjälp har dörrknackarna en applikation för smarta telefoner som kallas ”Sappen” (en ordvits som anspelar på SAP, förkortning för Sveriges socialdemokratiska arbetareparti). Den ger vägledning i hur man startar, styr och avslutar ett väljarsamtal och är samtidigt ett verktyg för rapportering av tid och plats för samtalen.
– Om man skulle bli osäker på vad Socialdemokraterna tycker i någon fråga finns det också i Sappen, berättar riksdagskvinnan Agneta Gille, som också knackar dörr i Ärna.
Här tror Socialdemokraterna att de kan hitta den grupp väljare som partiet allra helst vill nå: blockbytarna. Det är väljare som röstat på Alliansen i de senaste två valen, men som i många fall röstat socialdemokratiskt i tidigare val och nu känner en oro för vård och skola.
– Vi fokuserar på vissa målgrupper. Alla ska inte med i det prioriterade fotarbetet, säger Joakim Johansson, valledare för S i Uppsala län, med en blinkning åt partiets gamla slogan ”Alla ska med”.
Så hur når man de åtråvärda blockbytarna? Först måste man känna till resultaten i tidigare val.
I valet 2006 backade S kraftigt samtidigt som Moderaterna gjorde ett i historiskt bra val i både riket och i Uppsala kommun. Alliansen tog makten i såväl riksdagen som kommunfullmäktige. Men andelen väljare som faktiskt bytte block från de rödgröna till Alliansen var bara omkring 5 procent.
– Man kallar gruppen för marginalväljare av en anledning. De är ganska få, säger Joakim Johansson.
Blockbytarna är dock inte jämnt fördelade över landet eller ens inom kommunerna. För att hitta dem måste man bryta ner valresultatet på den lägsta nivån, valdistrikten.
Det har Socialdemokraterna gjort. Valresultatet i varje distrikt har sedan lagts samman med andra data, exempelvis om åldersstrukturen, och med svaren från djupintervjuer där 1 500 personer har fått svara hur väl de instämmer i en rad påståenden om politik och samhälle.
Utifrån dessa data har Socialdemokraterna skapat en karta. Kartbilden är uppdelad i tre sorters områden med olika färg: blockbytare (grönt), mobiliseringsväljare (rött) och ”ej målgrupp” (blått).
Blockbytarna har vi redan nämnt. Mobiliseringsväljarna är i grunden socialdemokrater som det gäller att få till vallokalerna. Ej målgrupp är motsatsen till rött, alltså Alliansens mobiliseringsväljare.
Kategorierna blockbytare och mobiliseringsväljare delas upp i tre olika prioritetsnivåer beroende på hur viktiga de anses vara att nå.
– Vi vet in i minsta detalj var vi ska knacka, säger Joakim Johansson.
Inte bara vem man vill nå, utan också vad man vill prata om, är anpassat efter lokala förutsättningar.
– I Uppsala, där arbetslösheten är ganska låg, är jobben inte den fråga vi ska rikta in oss på. Valet handlar om vård och skola, säger han.
Finns det en risk att er strategi kan uppfattas som cynisk?
– Vissa är rädda att vi är på väg att amerikaniseras och tycker att vi ska erbjuda samma sak till alla. Men för mig handlar det om att fokusera på rätt fråga till rätt grupp.
I Gamla Uppsala får Lars och Karin Holmin påhälsning av Gamla Uppsalamoderaterna. Närmare bestämt av kommunfullmäktigekandidaten Madeleine Andersson, som i kväll har förstärkning av kommunstyrelsens ordförande Fredrik Ahlstedt.
– Nu känner jag igen ansiktet, säger Lars Holmin när Ahlstedt presenterar sig.
– Är det något ni funderar på? frågar Fredrik Ahlstedt.
– Ni sköter er rätt bra i Uppsala. Jag har inte mycket att klaga på, säger Lars Holmin.
Fredrik Ahlstedt tycker att det är kul att knacka dörr.
– Man får lyssna. Det är inte bara att babbla på, som i Stadshuset, säger han.
Och just i de här kvarteren är kanske dörrknackning en angenäm syssla om man heter Fredrik Ahlstedt. I flera grannhus öppnas dörrarna av människor som är upptagna med sina vardagsbestyr men försäkrar att de ändå alltid röstar på Moderaterna.
Moderaterna vill inte berätta lika detaljerat hur de jobbar, som Socialdemokraterna, men uppger att man har delat upp Uppsalas valdistrikt utifrån vilka väljargrupper som dominerar. Dörrknackningen styrs delvis av var det finns starka lokalföreningar, annars är man precis som Socialdemokraterna angelägna om att nå blockbytarna.
– Vi tittar på valresultatet och väljer ut områden där många har gått från Socialdemokraterna till oss i de senaste valen, säger Jessika Vilhelmsson, förbundsordförande för Moderaterna i Uppsala län.
Högutbildade kvinnor upp till 40 är prioriterade just nu.
– Vi har sett i opinionsundersökningar att vi kan vara på väg att förlora stöd i den gruppen.
Arbetarväljarna kan vara svårare att vinna tillbaka, tror Jessika Vilhelmsson.
– Vi ser ju oss själva som det nya arbetarpartiet och vill gärna nå LO-grupperna, men i det här valet känns det som en stor utmaning. Vi måste påminna om att välfärd bygger på jobb. Vi vann de senaste valen på grund av jobben och vill att jobben ska vara valfrågan även i den här valrörelsen.
Traditionellt är det främst Socialdemokraterna och Moderaterna som har anpassat sina valkampanjer efter information om väljarna i olika områden, berättar Henrik Oscarsson, statsvetare vid Göteborgs universitet.
– Intrycket är att fler partier är på väg att följa efter. Man använder fokusgrupper för att ta reda på vilka argument som biter. Det är en del av det som vi statsvetare kallar professionaliseringen av politiken.
Är det en bra strategi att anpassa budskapet lokalt?
– Svårt att säga. Riksmedierna är så dominerande i Sverige. Budskapen i exempelvis SVT slår igenom i hela landet. Det är inte som i USA, där man i princip har olika valkampanjer i olika delstater.
Så var i Uppsala kommun finns de olika väljargrupperna?
Flera blockbytarområden återfinns i små tätorter på landet. I Länna, exempelvis, tappade de rödgröna totalt 13 procentenheter i valen 2006 och 2010. Allra sämst gick det för S som tappade totalt hela 17 procentenheter, från 42 till 25 procent, samtidigt som M gick framåt lika mycket, från 14 till 31 procent.
Norra Gottsunda är ett typiskt mobiliseringsområde för S. Tre av fyra väljare är rödgröna, och S starkare än någon annanstans i kommunen med 48,9 procent, medan M bara fick 6,3 procent. Och i valet 2006, då S backade kraftigt i både riket och Uppsala, ökade tvärtom andelen röster rejält i Norra Gottsunda.
Men det betyder inte att rösterna i Norra Gottsunda tas för givet av S. Valdeltagandet 2010 var bara 63,8 procent, att jämföra med 84,1 procent i hela kommunen. Det betyder att det finns röster att vinna bland dem som annars kanske inte skulle rösta alls.
– Sådana områden kommer att vara viktigare sista veckan, för att öka mobiliseringen av kärnväljarna, säger Joakim Johansson.
Bara någon kilometer därifrån, i valdistriktet Mellersta Sunnersta, är bilden spegelvänd. Här är det M som har 49 procent medan S har blygsamma 9, och drygt tre av fyra väljare röstade på Alliansen. I Sunnersta har S aldrig varit starka, så det finns inte många röster att vinna tillbaka. Området räknas som ”ej målgrupp” – en knallbå förbjuden zon på S-kartan.
– Det är Alliansens mobiliseringsområde. Knackar vi där riskerar vi att väcka alliansväljare, förklarar Joakim Johansson.
Inte heller för Moderaterna är Sunnerstaborna de mest prioriterade, men de får inte glömmas bort, säger Jessika Vilhelmsson.
– De behöver en knuff, en påminnelse. Det finns inga säkra väljare längre. Det var enklare förr, fast mycket tråkigare.