Jägareförbundet - en myndighet?

2010 är det biologiska mångfaldsåret då Sverige ska uppnå en påtaglig minskning av hastigheten med vilken biologisk mångfald förloras - enligt internationella åtaganden. Hur den biologiska mångfalden bäst värnas beskrev åtta forskare på DN Debatt i går.

Deras dom över svenskt "naturvårdsarbete" är hård. Den genetiska mångfalden negligeras. Koppling till vetenskap saknas. Vargen har kartlagts för miljontals skattekronor. Men detta beaktades inte innan regeringen beslutade om jakt.

Låt oss backa bandet. År 1890 var Svenska jägare missnöjda med statens viltvård. Jägarna organiserade sig i Svenska Jägareförbundet och började kalla sig "jagtvårdare". När ny jaktlagstiftning infördes 1938 hände så något unikt: Svenska Jägareförbundet fick av riksdagen ett "allmänt uppdrag" att sköta delar av jakt- och viltvården. Förbundet förklarar: "Någon särskild myndighet behövdes inte när det redan fanns en organistation som i princip arbetade som en myndighet."

Än i dag får alltså denna organisation, där samtliga medlemmar aktivt kämpar för sitt särintresse, medel för att sköta ett slags myndighetsuppdrag. Vilken annan myndighet skulle ha ett minimum av trovärdighet med ett sådant upplägg?
Forskarna i DN slår fast att topp-predatorer (vargar, hajar, lejon) bidrar till hög biologisk mångfald, som buffrar mot klimatförändringar: "Hög biologisk mångfald på såväl gen- som artnivå leder till stabilare ekosystem", och "topprovdjuren har en avgörande roll".

Jägareförbundet styrs av jägarnas agendor: "Bara genom att vi alla ... på alla nivåer arbetar mot samma målsättning kan vi nå framgång i vår strävan att få en bättre rovdjurspolitik som kan tolereras av huvuddelen av alla jägare." Förbundet vill "förmedla kunskap om stora rovdjur och påbörja arbetet med lokal förankring för att förbättra vargstammens genetiska status".

På vilket sätt förbättras den genetiska statusen genom terapeutiskt arbete gentemot en "orolig" befolkning? Och varifrån kommer kunskapen?

Jägareförbundet recenserar stolt sin egen insats: "Utan det allmänna uppdraget hade vi troligen inte haft Europas bästa jakt och viltvård i dag."

Det är dags att skärskåda "det allmänna uppdraget" och bryta den osunda och för den biologiska mångfalden skadliga symbiosen mellan jägarintresset och lagstiftare. 2010 bör bli året då vi börjar lyssna på de riktiga rovdjursexperterna.